Annons

Alla presidentens avatarer

Här byggs Stockholms mest attraktiva arbetsplatser SPONSRAT AV Atrium Ljungberg

I samband med Sveriges Innovationsriksdag träffade storbolagen ett 50-tal startupbolag genom Ignite Sweden.

Storbolag dejtar startups under Sveriges Innovationsriksdag

Altor-grundaren Harald Mix investerade i Magine TV 2013.

Harald Mix-backade Magine lägger ner tv-tjänst i Sverige

Kubas president Raul Castro.

Google första utländska techbolag att lansera i Kuba

Missa inget! Sveriges bästa tech-och startupnyheter direkt i mejlen:

Alla presidentens avatarer

Foto: Emblematic Group/Jack Werner
Virtuell verklighet låter oss berätta historier på helt nya sätt. Di Digital träffar två journalister som släppt pennan och tagit upp 3d-scannern, och en svensk reporter som bygger reportage i 360 grader.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

En natt i Florida dör en svart 17-åring, ihjälskjuten av en vakt som tyckte att han såg skum ut. En eftermiddag i Aleppo i Syrien slits i stycken då en bomb briserar i ett gatuhörn och förvandlar stadsdelen till ett dammigt helvete. I ett flyktingläger i Jordanien pågår samtidigt en vardag trots allt.

Jag tror att när folk kan uppleva information på ett i det närmaste känslomässigt sätt, så förstår de den bättre.

Alla tre scener är svåra att föreställa sig för den som inte var där. Vad hände egentligen när George Zimmerman sköt Trayvon Martin? Hur känns det när ens hemstad blir en krigszon? Hur är det att leva på flykt? Journalistiken kämpar ständigt med att skildra händelser som dessa på ett verklighetsnära och gripande sätt, men det finns en gräns för vad man kan åstadkomma med ord och bilder.

Tur då att verktygen för att berätta historier just nu tar steget ut i fler dimensioner.

“Jag tror att när folk kan uppleva information på ett i det närmaste känslomässigt sätt, så förstår de den bättre”, säger Dan Pacheco.

På bordet kring hans laptop ligger två olika sorters digitala glasögonpar, och en Ipad med en 3d-scanningslins. Han får medhåll från sin vän och kollega Ken Harper.

“Man förstår genom att känna. Den är en kemisk reaktion i hjärnan”, säger han.

Vi sitter i en tom hotellrestaurang, med den italienska vårsolen strilande in genom de högresta fönstren, tyst så när som på den dämpade rösten från en kvinna som föreläser om något i salen bakom ena väggen. Dan och Ken har rest från sina jobb som lärare på Newhouse School of Public Communications, journalistutbildningen på Syracuse University i New York, hit till Perugia i Italien för att medverka i femdagarskonferensen International journalism festival.

Ken Harper och Dan Pacheco. Foto: Jack Werner

Ken Harper, Dan Pacheco och några av deras prylar. Foto: Jack Werner

Under sin programpunkt berättar de om “immersive journalism”, och kallar det för journalistikens tredje tekniska paradigm. Först tryckpressen, sedan radio- och teverevolutionen, och nu den virtuella verklighetens journalistik. Att uppleva en story, snarare än att följa den linjärt. De italienska journalisterna i publiken provar ivrigt VR-glasögonparet som skickas runt.

“Media blir mer och mer en del av vår levnadsmiljö och får ett mer och mer kroppsnära användargränssnitt. Ipaden var ett bra tidigt exempel eftersom den saknade fysiskt tangentbord. Man använde bara sina fingrar. Nu är tangentbordet också på väg bort, och nästa grej att försvinna kommer nog vara det virtuella tangentbordet. Vi kommer bara svepa i luften ovanför våra grejer”, säger Dan Pacheco.

Den stora skillnaden är att vi har bättre teknik än de hade i Minority Report.

När han anställdes som lärare på Newhouse School var arbetsbeskrivningen att utforska mötet mellan journalistik och teknologi. Han fick själv bestämma vad det betydde, och undersökte först möjligheterna med drönare och bärbar teknik för att sedan gå över till att titta på virtuell verklighet.

De svepande rörelserna man gör i luften för att styra den senaste sortens användargränssnitt får Dan att associera till filmen Minority Report och den koreograferade luftfäktning som Tom Cruises rollfigur ägnade sig åt för att styra sin digitala instrumentbräda.

Finns det någon egentligen skillnad mellan vad de gör i Minority Report och det vi kan göra idag?

“Ja, den stora skillnaden är att vi har bättre teknik än de hade där. I Minority Report behövde Tom Cruise krångla på sig handskar, men våra grejer 3d-avbildar oss i realtid och kan avgöra vad som är våra händer respektive huvuden och så vidare”, säger Dan och flinar.

Begreppet “immersive journalism” – som på svenska betyder ungefär “uppslukande journalistik” – myntades av Nonny de la Peña, forskardocent på University of Southern Californias Annenberg School for Communication and Journalism.

De la Peña kallas för “den virtuella verklighetens gudmor”, och är VD för företaget Emblematic Group som jobbar med just virtuell journalistik för Oculus Rift och andra VR-glasögon.

“Om du frågar mig är hon också delvis hjärnan bakom Oculus Rift, eftersom dess uppfinnare Palmer Luckey började utveckla det när han var hennes labbassistent. Sedan åkte de till Sundance-festivalen, och där blev Oculus en jättehit”, säger Ken Harper.

Så man kan säga att Oculus Rift har journalistiken i sitt DNA?

"Ja, den kommer delvis ur journalistiken.”

Dan Pacheco med ett par Samsung Gear VR-glasögon. Foto: Jack Werner

Dan Pacheco med ett par Samsung Gear VR-glasögon. Foto: Jack Werner

Det är i VR-glasögon som de första exemplen på uppslukande journalistik har dykt upp. Nonny de la Peña låter till exempel i VR-appen "One Dark Night" användaren uppleva natten då Trayvon Martin sköts. Men eftersom vi inte vet exakt vad som hände vill hon inte heller spekulera, utan spelar upp händelseförloppet genom att sätta oss hemma hos människor som ringde till alarmnumret 911 kvällen då det hände. Användaren hamnar i de animerade vardagsrummen hos oroade amerikaner, och vi ser dem titta ut genom fönster samtidigt som deras inspelade telefonsamtal spelas upp.

I ett annat projekt, “Hunger in Los Angeles”, placerar de la Peña användaren i en kö till matkuponger där en man plötsligt faller ihop i konvulsioner.

wvXPP_0Ofzc

De animerade figurerna ser tydligt datorgjorda ut, kantiga och med ett repetitivt rörelsemönster. Men enligt Dan Pacheco har det inte stått i vägen för de han låtit prova upplevelsen.

“Det är ingen som tar av sig VR-glasögonen efter det och säger ‘bifigurerna såg konstiga ut’. Vissa har tårar i ögonen eftersom de inte kunnat hjälpa killen, andra känner verkligen att de varit i en matkö i Los Angeles. Det är just det vi vill göra, skapa upplevelser som i sin tur skapar empati”, säger han.

Ett annat exempel finns i det virtuella verklighetsprojektet Project Syria, även det uppbyggt av Nonny de la Peña. Där rekonstruerade hon en situation från Aleppo då en bomb briserade mitt på öppen gata. I BBC-programmet Click får vi en inblick i skeendet.

ugmFP4UfnRY

Ken Harper, som tidigare har arbetat med medieutvecklingsprojekt i Liberia, håller med Dan om att de tekniska begränsningarna för den uppslukande journalistiken inte nödvändigtvis begränsar upplevelserna den kan ge. Hans mål med arbetet beskriver han som att ge människor möjligheten att berätta sina egna historier.

“Sådana som är från Fortland, Indiana, där jag kommer ifrån, har aldrig sett krig, förstörelse eller fattigdom. Om vi ska få folk här att kunna relatera till dessa avlägsna verkligheter så måste vi använda oss av virtuell verklighet”, säger han.

De två får också medhåll av den svenske frilansjournalisten Martin Edström. Han gör utrikesreportage med hjälp av en kamera som fotograferar i 360 grader, med vars hjälp han kan bygga upp vyer som användaren kan se sig om fritt i. Sådana 360-reportage har han gjort bland annat från den jordanska ruinstaden Petra och i en kyrka i Rwanda där tiotusentals människor mördades under folkmordet 1994.

Ju mer kontroll man lämnar över till läsarna desto mer av storyn kan de ta del av.

“När jag kommer hem från att ha varit ute och jobbat så är jag alltid tagen av känslan att ha fått sett saker med egna ögon. Jag känner att jag har så många nya perspektiv. Det är otroligt svårt att förmedla det, att ta den inputen och göra om det till en output som ger människor samma känsla som att vara där”, säger han.

Denna begränsning fick honom att börja leka med olika format i jakt på den närvarokänsla han ville förmedla. Genom 360-bilder från fjällen hittade han något han ville jobba vidare på.

“Jag vill ge människor möjlighet att själva utforska. Att ta kommandot och gå runt i storyn. Ju mer kontroll man lämnar över till läsarna desto mer av storyn kan de ta del av. Man låter det vara upp till dem att välja vad de vill kolla närmare på”, säger han.

Hur förändrar det läsarupplevelsen?

“Vanligen innebär journalistiskt berättande en resa från punkt A till punkt B, men paradigmskiftet här ligger i att VR- och 360-journalistik är olinjär. Istället för att hitta en berättelses röda tråd och sedan följa den så kan vi här presentera en värld, med massa röda trådar som det är möjligt att berätta om. Ju mer jag tänker på det desto mer fundamental och häftig känns skillnaden. Det här stämmer mycket mer överens med verkligheten”, säger Martin.

Han sade "shit, är det så här flyktingläger ser ut. Helt sjukt."

Dessutom stämmer det överens med den yngre generationens datorvana fingrar. Martin berättar hur hans lillebror, som aldrig förut läst ett reportage av honom med någon vidare entusiasm, reagerade på möjligheten att gå omkring i en 360-bild.

“Han satte sig vid datorn och lade vant fingrarna på first person shooter-tangenterna. Han såg formatet och kände igen sig i det, tyckte reportaget var superhäftigt och gick runt i alla olika delar. Han sade ‘shit, är det så här flyktingläger ser ut. Helt sjukt.’”

I dagarna presenterade Martin ett 360-reportage från världens största grotta i Vietnam. Det finns planer på att bygga infrastruktur som gör att turister kan ta sig dit enklare, men eftersom förstörelse ofta följer i turisters fotspår oroar sig många för hur det ska påverka den nu ganska orörda grottan.

Därför har National Geographic gett Martin en budget på över en halv miljon kronor, och i januari var han och sex andra svenskar, tillsammans med ett team på 40-50 personer från Vietnam, där och tog 360-bilder.

K9gSRPsdgsY

“Det intressanta är att ge tillgång till grottan även till människor som inte har möjlighet att köpa sig en expedition dit. Sedan blir vårt reportage lite som att ha en digital kopia av grottan om den nu skulle exploateras och förstöras”, säger han.

Det låter omständligt?

“Ja, eftersom vi skulle ner i den här otillgängliga grottan så blir det lite extra dyrt och stort. Men gör man den här sortens reportage på en mer lättillgänglig plats så blir det billigare. Jag kan ju i princip åka och göra den här sortens knäck i realtid. Det hade till exempel varit fullt möjligt att göra ett nyhetsreportage från protesterna på Maidan-torget.”

Den tomma restaurangmatsalen fylls upp av den italienska publiken som lämnar konferensrummet vägg i vägg. Folk går förbi oss, entusiastiskt pratande om föreläsningen de just hört. Några av dem fångas in på den 3d-scanning som Dan Pacheco precis börjat göra.

På baksidan av hans lilla Ipad, ovanför läsplattans egna kamera, har han satt på en lins som ser lite ut som en rektangulär plastlåda. Med den kan han scanna in sin omgivning, och på bara några sekunder skapa en imponerande 3d-avbildning. Jag får Ipaden i min hand och kan svepa mig omkring i det rum där vi sitter, upp ovanför oss. Jag ser den hälft av mitt huvud som scanningen fick med, och kan – även om bitar saknas – tydligt känna igen ansiktsdrag och kläder på förbipasserande.

Senare skickar Dan mig ett exempel på en sådan scanning. Den föreställer hans kontor i New York. Han bifogar en vanlig 2D-bild på kontoret, för att ha något att jämföra med.

Dan Pachecos kontor. Foto: Dan Pacheco

Dans scan har bara tagit någon minut att genomföra, och även om den är lite märklig och tronar med en och annan skönhetsfläck demonstreras kraften i tekniken tydligt.

https://sketchfab.com/models/04e964069c20462c933007e8d478f222/embed

Dan Pacheco's Office by vrstorytelling on Sketchfab

Dan tipsar också om gruppen Captured Dimensions scanningar, som han kallar för områdets "golden standard" just nu. Det här exemplet är ett av många som finns att se på Sketchfab.

https://sketchfab.com/models/24fea6f4993649b49af3ff0587ad24d1/embed

Spartan Cosplay - GMFlex 405th by captureddimensions on Sketchfab

Karaktäristiskt nog för en journalistkår som visionärt målar upp framtiden i teknikens magiska färger, men som inte vet hur den ska tjäna en månadslön på underverken, pratar vi inte alls om hur man ska tjäna pengar på den uppslukande journalistiken i Italien. Först hemma inser jag att det är en relevant fråga, och mejlar Dan.

Och han vet besked.

“Jag brukar exemplifiera med berättelser som utspelar sig i städer. Du skulle kunna utforma en virtuell version av en verklig nyhetsstory, och i processen med att bygga själva staden låta annonsörer sätta upp sin reklam på fasaderna eller inreda speciella rum du kan gå in i”, skriver han i sitt svar.

Vår tids tidningar började inte dyka upp förrän 150 år efter det att tryckpressen uppfanns.

Till exempel kan Apple eller Starbucks, för en summa pengar, få bygga virtuella affärer dit du kan gå och pausa själva nyhetsstoryn du är där för att uppleva. Eller så är några av bilarna som ändå skulle åka runt på gatorna i den virtuella verkligheten sponsrade av bilmärken, som kanske till och med låter dig ta en provtur.

På en keynote på konferensen i Italien säger fixstjärnan och journalistprofessorn Jeff Jarvis att vi inte egentligen vet vad internet innebär för journalisten ännu, och påpekar att vår tids tidningar inte började dyka upp förrän 150 år efter det att tryckpressen uppfanns.

“Bra poäng. Vi vet inte ännu vad virtuell verklighet och immersion innebär heller, eller vad det kommer göra med oss, men det är roligt att fantisera. Saker utvecklas fort i det här fältet, det är något större genombrott nästan varannan månad”, säger Dan Pacheco.


Dan Pachecos fem tips – detta behöver du för att komma igång med uppslukande journalistik

  • En hyfsat ny laptop med så bra grafikkort och så mycket RAM-minne som möjligt. Annars kommer du tillbringa för mycket tid med att vänta på att saker ska renderas, eller starta upp igen efter att ha kraschat.
  • Unity 5, som du kan ladda ner gratis här. Det är en speldesignplattform där du kan skapa upplevelser utan att behöva kunna koda – som ett Photoshop för 3D-miljöer.
  • Ett gratis Unity-konto, så du kan ladda ner 3D-tillgångar från deras egna affär. Många vettiga tillägg finns att köpa för summor mellan 50 och 200 kronor. Turbosquid, till exempel, är bra för mer sofistikerade designer – men var noga med att bara använda “low poly”-objekt så att renderingstiderna inte blir för långa.
  • Om du vill göra video så behöver du en 360-videokamera, och för tillfället innebär det ett GoPro-arrangemang. Det betyder att du måste köpa sex GoPro Hero 4-kameror, en monopod, ett hölje och en fjärrkontroll. Jag använder själv höljet Freedom360, ett annat populärt hölje som jag själv dock inte provat är 360 Heroes.
  • För att göra video måste du också köpa 360-mjukvara. Jag använder AutoPano Video Pro och AutoPano Giga-bundlen, som du kan fixa här.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post