Detta är ett blogginlägg av Olle Lidbom. Följ honom på digital.di.se/blogg/ollelidbom
Virtual reality är teknikbranschens långkok. Tusentals idéer och miljontals dollar har investerats i olika mer eller mindre fantasifulla lösningar där dataanvändaren lämnar den fysiska världen och blir ett men den datorreproducerade.
Det är egentligen först med Oculus Rift som långkoket börjar bli klart. Oculus Rift startades som ett crowdfunding-projekt och köptes av Facebook 2014 för 2 miljarder dollar. Oculus Rift väntas revolutionera spelbranschen men även utbildning och militären kan få användning av tekniken.
F1eLeIocAcU
Även konsten kan använda virtual reality, t ex konstnären Mark Faird, som ska leva en annan människas liv i VR under en månad. Eller besöka en favorittavla, helt enkelt kliva in konstens värld.
Det går att göra redan idag, i Salvador Dalís bombastiska “Le Mythe tragique de l'Angelus de Millet” från 1935. Det är en utställning på The Dalí Museum i Florida som har gjort en VR-version av Dalís parafras av Jean-François Millets klassiska målning Angelus.
Den som sätter på sig ett par Oculus Rift får stiga in i den dagdröm som Dalís målning bygger på.
Den som sätter på sig ett par Oculus Rift på utställningen får stiga in i den dagdröm som Dalís målning bygger på och kan undersöka Dalís magiska värld i detalj. För att skapa en detaljrik målning har kreatörerna bakom VR-upplevelsen bakat in två andra av Dalís konstverk (Elephants och Paysage avec une jeune fille sautant à la corde.)
Upplevelsen är välgjord, om än inte förbluffande. Men den ger en föraning om var framtidens museer är på väg. Genom att öppna upp konsten och göra den till inte bara en två- eller tredimensionell upplevelse får den ny betydelse. I Dalí-upplevelsen finns det dessutom rörelse: vind som blåser och elefant-monstren rör på sig. I den målade versionen anar man rörelsen, men i VR-versionen är det förstärkt utan att våldföra sig. Det upphöjer det uppsvällda, magiska drömtillståndet i Dalí-verket och genom att locka kvar betraktaren fler minuter finns det mer tid för reflektion och växer fram känslan av människans litenhet.
Det finns många, framförallt surrealistiska, konstverk som skulle kunna växa i en vr-version. de Chirico, Magritte, Tanguy och Arnold Böcklin har alla bildvärldar som är både visuella och har den där ödesmättade stämningen som passar utmärkt för den tekniska verklighetsflykt som den virtuella tekniken gör möjligt.
Dalí-exemplet visar också en väg framåt för dagens samtida konstnärer. 3D-tekniken och spelupplevelsen är redan införlivad i konstvärlden, men ligger långt efter spelvärldens förmåga att gripa tag i spelaren. Till skillnad mot spel ska konst ha tuggmotstånd, inte nödvändigtvis ge efter för minsta motståndets lag, som spel och underhållning gör. Bra konst utmanar och ändrar perspektiv.
Med vr-tekniken finns det nu möjlighet att öppna nya dörrar till andra verkligheter och förklaringsmodeller. Konstvärlden står med Oculus Rift inför en ny dimension. Det kan bli en revolution i nivå med centralperspektivet och kubismen.
Detta är ett blogginlägg av Olle Lidbom. Följ honom på digital.di.se/blogg/ollelidbom
