Igår, den 1a juni lanserade regeringen sin satsning på strategiska samverkansprogram. Det är tänkt som en kraftsamling för att möta samhällsutmaningarna. På klassiskt manér ska staten, kapitalet och akademin ”samverka” för att lösa de stora problemen.
Entreprenörerna förväntas också bidra, även om det var ganska få av dem bland myndighetskostymerna i den gamla banksalen på Malmtorgsgatan. De hade väl annat för sig.
Egentligen är det inget fel på analysen. Nationella innovationsrådet har identifierat tre områden som är centrala utmaningar för det svenska samhället i omställningen mot en mer klimatsmart värld: digitalisering, life science och miljö- och klimatteknik.
Och så har man satt samman fem samverkansprogram som adresserar dessa utmaningar:
- Nästa generations resor och transporter
- Smarta städer
- Cirkulär biobaserad ekonomi
- Life science
- Uppkopplad industri och nya material
Och, som man skriver: ”Det handlar om nya sätt att resa, bo, göra affärer, leva, kommunicera och tillvarata och bevara jordens resurser och ekosystem.”
Lösningarna på dessa utmaningar ska stärka konkurrenskraften, öka innovationstakten, bidra till en hållbar utveckling och skapa fler jobb.
Allt hade varit bra, om det inte hade varit för att man fullständigt hade glömt den enda sektorn som kan förena alla utmaningarna. Ja, ni som känner mig vet vid det här laget svaret: Maten.
Omställningen av matsystemet och introduktionen i matsystemet av det vi i Sverige är så fenomenalt bra på, teknik, IT, nya entreprenöriella satsningar omfattar såväl digitalisering som life science (vi kan som bekant både bygga och förstöra vår hälsa med mat) som klimat och det biologiska kretsloppet. Vi kan bygga jobb, rädda miljön och bli världsledare när matsektorn nu digitaliseras. Det är inte så illa.
Men så långt hade man alltså inte tänkt vad gäller de strategiska samverkansprogrammen. Det finns en ansats inom området ”cirkulär biobaserad ekonomi”, men det man pratade om på plats var mest hur man kunde förädla skog. Klassisk storindustri, med andra ord.
Men mat handlar givetvis om smarta transporter (vad är en självkörande bil om inte en horisontell mathiss?), om smarta städer (som med hjälp av ny teknik kan bli självförsörjande), om life science (ja, om vi åt som vi skulle kunde sjukvården ägna sig åt benbrott och slippa stora mängder av de kroniska sjukdomar som slukar all resurser) och om uppkopplad industri/smarta material (vad händer när maten blir uppkopplad och vi kan följa den och förstå den?).
Hoppet står istället till den nya livsmedelsstrategin som ett antal tjänstemän just nu sitter och svettas över på Näringsdepartementet. Vi får hoppas att den levererar när den väl lanseras, förhoppningsvis innan sommaren sätter in.
Jag gick därifrån med en tanke i huvudet. Hur hade det sett ut om vi hade haft en Mat-minister i Sverige istället för att sortera in den under en i och för sig sympatisk landsbygdsminister (det var ju länge sedan maten enbart handlade om landsbygden)?Någon som har huvudansvaret för att det vi äter är bra både för oss och planeten. Och som kan se till att matsektorn blir framåtlutad och modern?
Ja, jävlar, det skulle förhoppningsvis hända saker. Jag anmäler mig som frivillig!
Johan Jörgensen
@johanjorgensen
Det här är ett inlägg från bloggen Internet of Food. Följ den här!
