Jag har alltid sett Fujitsu och Microsoft som teknikbolag som tillverkar datorer, servrar, lagringsenheter, operativsystem och en massa andra prylar. Å andra sidan har jag ju skrivit tidigare om att de varit involverade i att koppla upp kossor mot internet. Men när jag läser en cirka ett år gammal artikel i The Guardian blir jag faktiskt lite förvånad. 2013 teamade Fujitsu och Microsoft ihop och gav sig in på salladsodlarmarknaden. Varför?
Jag hade faktiskt ingen aning om att bladsallad innehåller en stor mängd kalium. Och kalium är inte bra för folk med exempelvis njurproblem. Så för att hjälpa de personerna har nu Fujitsu och Microsoft börja odla high tech-sallad. Med hjälp av sensorer ska de få plantorna att växa snabbare och bättre, ge större skördar och att “specialisera” plantorna. Enligt The Guardian har de lyckats producera sallad med 80% mindre kalium än i ett normalt salladshuvud.
Enligt Enrique Andaluz, håll i er nu, Director of Strategic Business Development for Worldwide Discrete Manufacturing at Microsoft, är det Fujitsu som står för testbäddar, eller snarare odlingsbäddar i gamla halvledarfabriker och sensorer som de sedan skickar upp i Microsofts molntjänst Azure som analyserar insamlad data. Faktiskt exakt samma upplägg som när de kollade om korna var dräktiga. (http://digital.di.se/artikel/blogg-ett-kossornas-facebook-kan-ge-battre-kott) Genom att kontrollera temperatur, luftfuktighet, ljus, koldioxidhalt och en del andra faktorer skapar de perfekta förhållanden för salladen för att den ska bli så kaliumfattig som möjligt.
Det är väl ingen som tror att teknikbolagen helt ska byta bransch, utan de gör de här experimenten främst för att visa vad som går att göra. En marknadsaktivitet som riktar sig mot jordbruksnäringen. Men de kan kanske finansiera sin marknadsaktivitet eftersom de levererar cirka 3500 salladshuvuden per dag till japanska sjukhus, till en kostnad av 3 dollar per huvud.
Konkurrenten Toshiba kontrade med att odla både sallad och babyspenat i sina gamla kretskortsfabriker. Och här finns en USP, eftersom fabriker där man tillverkat kretskort är extremt rena så behöver man inte ens skölja babyspenaten innan man äter den.
Kanske är de här idéerna inte så tokiga ändå. Med de mat-utmaningar vi går mot är de kanske bra alternativ för att öka skördarna, att producera mat som även njursjuka och folk med andra intoleranser kan äta.
Som den sensor-nörd jag är ger de mig även nya idéer. I mitt eget superlilla växthus mäter jag temperatur, luftfuktighet, styr vattningen från mobilen och kollar in hur det växer via en kamera. Ett tag fanns där även en rörelsedetektor, typ inbrottslarm. Men det var bara mördarsniglar som utan tillåtelse “bröt” sig in. Nu funderar jag på att även börja labba med att styra temperaturen i huset. Sötare tomater, saftigare chilis, större skörd av sockerärtor...
Anna Caracolias
Det här är ett inlägg från bloggen Internet of Food. Följ den här!
