Det här är ett blogginlägg av Fredrik Wass, följ honom på digital.di.se/blogg/wass-utblick
Twitter verkar gå på knäna, både ekonomiskt och ledarskapsmässigt. Och ofta hänger det ihop såklart. Alla turerna kring den amerikanska mikrobloggen, som tillsammans med kinesiska Sina Weibo får ses som en av världens största mikrobloggtjänster påminner mig om när mikrobloggandet fortfarande var i sin linda på den svenska techscenen.
Under 2007 lanserades den finska mikrobloggtjänsten Jaiku relativt blygsamt. Grundare var smartingen Jyri Engeström som redan tidigare byggt relationer med den svenska blogg- och techvärlden, bland annat genom medverkan på konferenser som Reboot i Köpenhamn och Bloggforum i Stockholm.
Under drygt ett år etablerade sig Jaiku bland ett gäng svenska entreprenörer, journalister, kommunikationskonsulter och dåtidens sociala medier-evangelister. Tjänsten påminde om Twitter i det att användarna kunde publicera inlägg som var max 140 tecken långa, men en av fördelarna var möjligheten att kommentera varje uppdatering med betydligt fler tecken, samt trådat på ett överskådligt sett. Något som fortfarande inte går att göra på Twitter.
Många såg sig som pionjärer när de använde Jaiku samtidigt som en avgränsad ”bubbla” svetsades samman
Många såg sig som pionjärer när de använde Jaiku samtidigt som en relativt avgränsad ”bubbla” av användare svetsades samman och blev en grupp vars medlemmar utbytte erfarenheter både professionellt och privat. Jaikububblan blev ett faktum.
I Sverige blev Twitter till en början kändisarnas weapon of choice för att nå ut till följare och läsare på ett ännu mer direkt sätt än tidigare. Det gjorde att tjänsten snabbt fick fäste, och vi som använt Jaiku fick se tjänsten omsprungen i såväl användarantal som driftsäkerhet.
Jaiku drabbades av stora störningar och i samma veva köptes företaget och tjänsten upp av Google. Grundaren Jyri Engeström blev Head of Mobile and Social på Google och Jaiku omvandlades först till en open source-tjänst innan den lades ner helt.
Det stod klart att det i första hand var ett talent buy som Google gjorde när de köpte upp Jaiku, och Jyri Engeströms tid på Google resulterade bland annat i Google Profiles som sedan användes för Google Plus.
Vi är fortfarande ett gäng människor som är nostalgiska över den där tiden 2007-2008 då Jaikububblan existerade och nya kontakter knöts. Jag har bland annat skrivit om det i det här inlägget hos Joakim Jardenberg.
Samtidigt slår det mig att mycket av det som gör en tjänst bra handlar om timing, kultur, användare och nisch. Snarare än tjänstens specifika funktioner och finesser.
För mig är Twitter bra för realtidsbevakning av nyheter, diskussioner, ämnen, personer och händelser. Och det är samtidigt ganska dåligt för allt som kräver kontext, bakgrund, uthållighet och lojalitet. Jag tror att många svårigheter uppstår när tjänsten försöker vara både och.
Sina Weibo gick nyligen ut och meddelade att de kommer att förlänga maxgränsen för meddelandelängden, samma sak som många spekulerat kring när det gäller Twitter. Jag är inte så säker på att det är rätt väg att gå, men oavsett så är det sällan funktionerna som räddar en social tjänst.
Det måste kännas tydligt vad Twitter ska vara, och vad det inte är. Idag känns det inte så.
