Detta är ett inlägg från 404-bloggen, där Jack Werner skriver om digitala medier, digital kommunikation och källkritik. Följ honom på digital.di.se/404-bloggen.
Har du någonsin hört talas om den tyska lokaltidningen Kreiszeitung? Om du inte råkat röra dig söder om Bremen på sistone är svaret troligen nej. Det är en dagstidning som utkommer sex dagar i veckan med en samlad upplaga på 66 000 exemplar, ungefär i samma storlek som Trollhättans TTELA.
Du har emellertid, oavsett om du vet om det eller ej, helt nyligen läst en nyhet från Kreiszeitung. En nyhet som visade sig vara felaktig.
Vid åttatiden på tisdagskvällen publicerades nämligen på den lilla tyska lokaltidningssajten en uppgift om att en ambulans fylld av sprängämnen hittats vid fotbollsstadion i Hannover. Ganska exakt 40 minuter senare var denna nyhet, som Bakjour förtjänstfullt visar, i princip den enda nyhetshändelsen som kunde konkurrera med den då pågående fotbollsmatchen mellan Danmark och Sverige. På bara minuter blev nyheten enorm, tack vare nätet och dess möjligheter till oerhörd spridning vem du än är, och med sig bar den allt vad det innebär av livesändningar och FLASH-tweets.
Två timmar efter Kreiszeitungs första publicering uppdaterade de sin artikel med en dementi: inga sprängämnen hade hittats i någon ambulans och polisen hade inte arresterat någon. Nyheten var en liten anka som av nervositet och dallrande nyhetsnerver blåsts upp till ett jätterykte.
Och den var ett avslöjande tecken på precis hur upptrissade alla journalister är.
För just nu är läget sådant. För oss som har nyhetsappar på våra telefoner går sällan en halvtimme utan att den skrämt vibrerar i våra fickor. Känslan är av ett krisläge, och det lär inte bli lugnare av Säpos nya bedömning av hotbilden mot landet. Jag vet knappast nog om terrorism och världslägen för att kunna uttala mig om huruvida det är välgrundat, men ovedersägligt är att något mycket nervöst ligger i luften.
Om journalisterna är upptrissade, föreställ er då hur det känns för folk som inte till daglig dags sitter med nyhetsflödet som arbetsplats. Det syns i våra rykten att förskrämdheten är nationell, folklig. Plötsligt blossar vandringssägner från 9/11 upp igen, med avdammade berättelser om terrorister som varnar för nära förestående attacker. Nyss varnade David Emery, redaktör för About.com:s vandringssägensspalter, för ett annat rykte från 2000-talets början. Det handlar om att terrorister skulle ha köpt upp en mängd UPS-uniformer på Ebay, och det har visst också har börjat cirkulera igen.
No, Internet. Terrorists didn't purchase $32,000 worth of UPS uniforms on eBay last month. Rumor dates back to 9/11. https://t.co/ZIheL03WeK
— David Emery (@debunker) November 18, 2015
Våra berättelser avslöjar rädslan vi bär.
Just nu, just i detta läge, när förskrämda vandringssägner cirkulerar och nyhetsredaktioner släpper allt för några obekräftade uppgifter från lokaltidningar de aldrig hört talas om förut, är möjligheten att sprida desinformation som allra störst. Och därmed följer omedelbart att ansvaret du bär som sociala medier-användare dramatiskt understryks. Just nu kan du vara antingen droppen som får bägaren att rinna över, eller förebilden som människor vänder sig till för trovärdig och trygg information. Det är du och dina publiceringar som avgör.
Nu krävs folkpublicistik. En enkel lista med saker att tänka på inför sensationella och/eller obekräftade uppgifter på sociala medier följer:
- Vem är källan till informationen?
Hur säger sig källan ha fått tillgång till informationen? Finns det en risk att källan kan ha missförstått, vinklat eller förfalskat informationen? Om så är fallet, hitta en andra oberoende källa som bekräftar informationen. Om du inte hittar någon sådan, utgå från att det är felaktigt. - Finns det konkreta fakta att ta fasta på?
Vem eller vad omnämns i informationen? Om det är en händelse som beskrivs, exakt var och när inträffade den? Godta inga svepande, generella beskrivningar, utan sök något konkret du kan använda för att kontrollera med andra oberoende källor. Om det saknas konkreta fakta, utgå från att det är något skumt med informationen tills motsatsen bevisas. Tänk på att bevisbördan ligger hos den som kommer med ett påstående. - Andas, ta det lugnt, och tänk till en extra gång innan du delar vidare.
Även om det kanske känns så måste du egentligen väldigt sällan vara först med nyheter och storys du hittat på sociala medier. Tvärtom kommer dina vänner snarare börja lite på dig om du ofta visar att du prioriteter att få det rätt, än att få det snabbt. Och inför varje story på sociala medier, fråga dig om det verkar för bra för att vara sant. Om svaret är ja finns det alltid skäl att dubbelkolla den.
Du har möjligheten att förhindra att rykten sprids och leder till hysteri, bara genom vad du väljer att dela vidare. Tänk på det i dessa källkritiska tider.
Detta är ett inlägg från 404-bloggen, där Jack Werner skriver om digitala medier, digital kommunikation och källkritik. Följ honom på digital.di.se/404-bloggen.
