Vad blir det till middag pappa? Vad vill ni ha? Oxfilé med gåslever. Hummer. Blåfenad tonfisk. ”Djungel-kött” (gorilla, elefant, mm).
Varför inte unna sig det bästa och mest intressanta? Det kostar ju inte mer. I vart fall den dag vi börjar producera kött genom att odla det istället för att slakta djur.
Egentligen är det inget konstigt. Sjukvården har odlat både det ena och det andra ganska länge och det är den kunskapen som nu börjar omsättas i diverse djurderivat. Inom några år kommer vi att börja producera läder och skinn i labben (alla kan få krokodilskor). Redan om en cirka 4-5 år kommer de första ätbara produkterna till marknaden om man får tro experterna.
Man kan önska att det skulle gå snabbare. Köttindustrin är inte direkt någon vacker syn. Alldeles bortsett från att vi använder hälften av världens arealer till att odla mat till djur (biomassan av de domesticerade djuren är dubbelt så hög som för människan) är köttindustrin en av de största bovarna vad gäller växthusgaser, antibiotikaresistens och minskad tillgång på färskvatten.
Men allt detta kanske vi slipper i framtiden. Faktum är att hela tillverkningsprocessen mer kommer att likna ett mikrobryggeri där den nye tidens kötthantverkare iförd vit rock (utan blodspår) och med ett doktorsdiplom på väggen håller liv i sina cellodlingar likt en hipster sin surdeg. Hur många biffar kan man få ut ur en ko? Ingen vet. Men vad ska vi kalla det? Slakteri? Känns lite daterat, faktiskt.
I stort är detta bara goda nyheter, framför allt för att det minskar lidandet hos djuren. Som kalvar som hålls i järnbrist för att köttet ska bli vitt. Som grisar som inte kan vända sig i sina kättar. Som hajar som får fenorna avskurna och sedan kastas tillbaka i havet.
Den nya tidens kötthantverkare håller liv i sina cellodlingar likt en hipster sin surdeg.
Istället kan vi vända blad och förhoppningsvis framöver tillverka köttprotein betydligt effektivare än idag, till glädje för dem som både tycker att det är gott och de som faktiskt skulle behöva förstärka sin kost.
Men vad är det vi då kommer att efterfråga den dagen man inte behöver sluta äta kött av etiska skäl utan bara av hälsomässiga? För det kostar ju inte mer för en oxfilé-cell att dela sig än för en komage-cell. Faktum är att det blir lite samma ekonomi som i en 3D-printer där kilopriset mer eller mindre är detsamma oavsett om du printar en raketmotor eller en plastsmurf.
Detta faktum kommer att inbjuda till lite experimenterande. Vad är godast? Valkött får komma tillbaka på menyn, antagligen tillsammans med oväntade uppstickare (sengångare lär exempelvis knappast få muskelfibrerna förstörda av snabba adrenalinruscher). Och om man kan odla vilket kött/läder/skinn man vill så är det ju plötsligt möjligt att gå i päls av snöleopard och äta panda-kind dagarna i ända.
På menyn lär också hamna en ny form av etisk diskussion. I sin enklaste form blir ju allt OK eftersom inget djur kommer till skada och en gamla tidens slaktare blir nog mer att likna vid en bödel i allmänhetens blick.
Själv kommer jag dock att hålla mig undan de restauranger i mindre nogräknade länder där odlat människokött står på menyn.
Johan Jörgensen
Detta är ett inlägg från bloggen Internet of food. Följ den här!
