När en svensk bank nyligen frågade unga kunder om deras bild av framtidens bank blev svaret något oväntat:
”Bank? Jag behöver inte någon bank. Jag behöver kunna betala räkningar, ha min lön någonstans och ta ett lån längre fram i livet – men någon bank behöver jag inte.”
Digitaliseringen slår sönder etablerade institutioner till en flora av enskilda tjänster.
Bankerna är i full färd med att utveckla nya digitala lösningar, men även samhällets övriga institutioner utmanas. Tjänster som levereras från universitet, bibliotek och sjukvård är mer intressanta än någonsin, men förpackningen, distributionsmetoden såväl som husen som de levereras från, kan komma att upplevas som otidsenliga.
Stängda miljöer med stor distans till användarna kommer att ifrågasattas av en medskapande och transparent kultur
Konsekvenserna av digitaliseringen följer ett mönster. Institutioner med ett väl etablerat fokus i geografiskt definierade världen kommer att möta internationella utmanare, ofta nya aktörer i gränsöverskridande nätverk. Stängda miljöer med stor distans till användarna kommer att ifrågasattas av en medskapande och transparent kultur. Institutionernas traditionella kunskapsövertag kommer att utmanas av individer som med hjälp av oändlig tillgång till information noga utvärderar all expertis.
Allt fler konsumerar strömmade böcker i text eller ljudformat på olika plattformar. Biblioteken måste hitta en ny roll som inkluderar digital rådgivning – och att göra fler delaktiga i den digitala världen. Framtidens studenter kommer att plocka ihop sina favoritkurser i en salig blandning av artificiell intelligens vid Stanford och lingvistikkurser på distans vid Umeå Universitet. När nästan alla utbildningar kan hållas online, kan många fler antas till de mest populära universiteten.
Institutionens gamla logik, att erbjudandet ska vara exklusivt för några få utvalda, faller på sin egen orimlighet. Varför ska några konsumera en sämre utbildning när det finns plats för alla på den bästa?
Universiteten kommer att gå in i en starkare konkurrens på kursnivå, där även internationella aktörer är ett troligt alternativt för studenten. Patienter tar makten över sin egen hälsa och upplever sig ha mer information om sin egen behandling än sjukvården. När vårdens institutioner inte förmår att möta individerna på deras kunskapsnivå skapas i stället mängder av nya aktörer som inkluderar användarnas hälsodata och tillåter dem att göra egna analyser.
Institutioner är byggda för att stå stabila trots omvärldens turbulens. Forskarna Seeley Brown och Hagel skriver i artikeln “Institutional Innovation”, att kultur och infrastruktur bäddar in institutioner i dåtiden. Sociala och tekniska innovationer kan då bli katalysatorer för att omförhandla kontraktet med olika intressenter. I det korta perspektivet handlar det om utveckla konkurrenskraftiga digitala tjänster som når användarna i deras befintliga miljöer, såsom utbildning på Spotify, strömmade böcker i förlagens ljudtjänster, vårdrådgivning i chattmeddelanden och banktjänster på andras e-handelsplattformar.
I det långa perspektivet kommer de enskilda digitala produkterna att bli alltmer lika och då krävs det mer. Institutioner måste omdefiniera sin roll och sätta de enskilda produkterna och tjänsterna i ett nytt sammanhang med datadrivna tjänster, kontinuerligt lärande och pedagogiska verktyg för användaren att se helheten och dess konsekvenser.
Likt musikindustrin utvecklade sprakande uppträdanden och turnéer för att möta publiken och förbli relevant, behöver framtidens institutioner skapa liveshower och definiera var i den digitala världen de vill uppträda.
Sara Öhrvall är digital strateg och styrelseledamot i bland annat Bonnier News, Bisnode och Investor. För Di Digital skriver hon om digitaliseringen av näringslivet i smått och stort.
