Hoppa till innehållet

Caramelldansens snåriga väg till odödlighet

Sju år efter att den kom ut, och efter att i princip ha varit bortglömd i fem år, sålde plötsligt eurodiscobandet Caramells låt guld i Japan 2008. Varför? Jo, den hade kombinerats med en gif-bild och gjort internationell succé. I dagens #tbt berättar Di Digital berättelsen om Caramelldansen.

Caramell och gif-bilden som gjorde bandet odödligt.
Caramell och gif-bilden som gjorde bandet odödligt.Foto: Caramell/Popotan

Den rågblonda pojken är sju år gammal och stirrar in i datorskärmen. Han blinkar några gånger och ler skevt.

“Det är jättekonstigt, men jag kan inte titta bort.”

crHfzQULoIE

På hans datorskärm utför tre barbieliknande animefigurer en hysterisk höftvickardans med händerna bakom huvudet i form av kaninöron. De ackompanjeras av en uppspeedad eurodiscodänga. Den sjuåriga pojken förstår inte låttexten, han är amerikan. “Japanska”, gissar han efter att ha sett filmklippet och säger att det borde heta “dumma flickor sjunger på dumt språk”. När han får veta att sången är på svenska verkar han lite förlägen.

“Jag vill inte såra det svenska folkets känslor”, säger han och ler.

Pojken syns i ett klipp från Youtubeserien “Kids react to”, där barn får titta på och kommentera kända fenomen ur nätkulturen. 6,6 miljoner personer har sett honom reagera på det svenska klassiska memet Caramelldansen.

Caramelldansen självt har sammanlagt 38 miljoner visningar, om man bara räknar de fem mest klickade upplagorna av klippet. Den verkliga siffran för hur många som sett alla inkarnationerna av Caramelldansen är troligen mångdubbelt högre.

Och det hela kom som en fullständig överraskning för bandet bakom låten.

“Vi ville göra en äkta karamellåt, som vi också tänkte att vi skulle skapa en dans till. Men eftersom vi aldrig släppte den som singel så blev inte dansen av. Det blev någon annans dans som blev världskänd”, säger artisten Dinah Nah.

I dag är hon artist på egna ben. Hon kom till final i senaste upplagan av Melodifestivalen och hennes senaste skiva Make Me (La La La) har streamats 5 miljoner gånger. Men för tio år sedan hade hon bandet Caramell, tillsammans med sångerskan Katia Löfgren och producenterna Jorge Vasconcelo och Juha Myllylä. De gjorde tuggummidoftande smileydisco och släppte skivorna Gott och blandat 1999 och uppföljaren Supergott 2001.

På Supergott fanns låten Caramelldansen. I sin ursprungliga version – som inte längre verkar finnas på Spotify och är ganska svår att hitta även annorstädes – gick den i makliga 138 beats per minute.

Evb21p-HhI4

Efter Supergott gav Caramell ut ytterligare en singel, och därefter splittrades bandet. Dinah Nah, Katia Löfgren och de två producenterna gick åt skilda vägar och inledde egna karriärer.

Men i tusentals skivsamlingar låg deras gamla musik kvar. Bland annat i hårddisken hos den 20-årige Göteborgskillen Sven.

Han hade, har fortfarande, en sajt som hette md5.se. Den kom till i mitten av 2000-talet, när 40 procent av svenskarna hade bredband och mångas kreativitet bara begränsades av trög anslutning. Resultatet blev sajter som md5.se, apelsin.nu och YTMND, där korta och lättviktiga filmklipp med tillhörande ljudklipp flödade. Det var natthumorns tidevarv. Sven bidrog till den märkliga nätkulturen genom att då och då sätta ihop gif-bilder och ljudklipp och trycka ut dem som flashanimationer.

En höstdag 2006 hittade Sven en gif-bild som föreställde två flickor tecknade i japansk mangastil. De skakade på höfterna med händerna bakom huvudena, och av något skäl fastnade han för den. Han började leta efter en ljudfil som kunde matcha den sockersöta stämningen i gif-bilden, och muspekaren hamnade efter en stunds scrollande ovanför mappen “Caramell - Supergott”.

Men vänta lite – var kom gif-bilden i från? Jo, där öppnas ett helt nytt kaninhål. Enligt Juan Gabriel Pérez López, som på sin blogg gjort en så omfattande historieskrivning om Caramelldansen att den används som underlag till Wikipedias artikel om fenomenet, började den i ett japanskt porrspel. Den som söker fram det lågupplöste introt till spelet, som hette Popotan, skymtar de dansande flickorna mellan de flåsiga inzoomningarna på trosor och illa dolda bröst.

“Inte ens i Japan vill man prata om att det här memets ursprung finns i ett spel för folk som är över 18 år gamla”, skriver Juan Gabriel Pérez López och tillägger ett “hehe”.

Redan 2005 började versioner där gif-bilden kombinerats med en musiksnutt dyka upp på olika forum, till exempel med Aerosmiths och Run DMC:s “Walk this way” och med Gorillaz “Dare”.

“Den var enkel och söt oavsett vilken låt man lade till, och det fascinerade mig hur olika kreatörer omtolkade den med sina egna karaktärer och teckningar. Innan den fick sitt jättegenombrott i Japan hade gif-bilden en blygsam tillvaro i folks små gallerier”, säger Juan Gabriel Pérez López.

 

Han skrev ‘fan är det inte du som gjort caramelldansenklippet?’

 

Och en av dessa omtolkare var alltså Sven, som den där höstdagen 2006 laddade in Caramells låt “Caramelldansen” i ljudprogrammet Audacity och snabbade upp dess hastighet med några procent. Låten som kom ut i andra änden låg i 165 beats per minute, till skillnad från originalets 138. Han satte ihop den med gif-bilden och publicerade den på sin hemsida.

“Jag hade dock inte så mycket trafik där, så jag brukade posta samma klipp även på 4chans gif-avdelningen för att någon skulle se den. Så jag publicerade den där och sedan tänkte jag inte så mycket mer på det”, säger Sven.

Famous last words.

Ett år gick. Sedan hörde en kompis av sig till Sven.

“Han skrev ‘fan är det inte du som gjort caramelldansenklippet?’ Så länkade han något videoklipp med ett reportage från japansk teve, där de satt och analyserade ljudklippet. Pratade om hur många procent det var uppsnabbat och sådant”, berättar han.

UX6e7sO1ss0

Under vintern och våren 2008 fick Caramelldansen i sin nuvarande form sitt stora genombrott. Delvis berodde framgången kanske på att en textrad i låten, “Dansa med oss/klappa era händer”, för japaner i Kansai-regionen lät som "Barusamiko-su Yappa irahen de", vilket ordagrant betyder “Jag vill nog trots allt ändå inte ha någon balsamvinäger”. Men till stor del var det sannolikt den klistriga låten i kombination med den söta gif-bilden som charmade japanerna.

Därifrån låg världen inför Caramelldansens fötter. Den syntes överallt. Människor dansade kanindansen i filmklipp som de publicerade på sociala medier. Den fanns som en möjlig dans för karaktärer i såväl World of Warcraft som League of Legends, den visades upp i en scen i Disney-serien Phineas and Ferb och erbjuds som en låt möjlig att välja i Konamis dansspel Dance Dance Revolution.

“Vi vann ju ett pris för årets mest sålda internationella singel i Japan, då förstod jag hur galet det hade blivit. Det priset står i min hylla hemma nu”, berättar Dinah Nah och fortsätter:

“Men det var ju inte som att man själv blev världskändis. Ingen känner ju igen en på stan för att man sjöng Caramelldansen. Mina barn, som är tre och sex år gamla, har sett klippet och tycker det är kul. Men det låter inte som mamma, tyckte de.”

 

Jag antar att det till syvende och sist också bidrar till mystiken och förvirringen på sätt och vis.

 

Caramelldansen träffade helt rätt i en tid då möjligheterna att själv göra tolkningar av enkla fenomen blev mycket större. Den föddes i Flash-epoken, men i och med Youtubes genombrott kunde vem som helst tolka den. Den skapade sina egna kändisar, som inte hade något med Caramell eller Sven och hans lilla flash-hemsida att göra.

Istället fick en DJ som kallar sig Speedycake uppmärksamheten för remixen.

Enligt Speedycake var det han som, under en liveshow i radio, råkade spela upp Caramelldansen på fel hastighet. Efter showen skulle han ha blivit nedringd av lyssnare som ville ha den där roliga låten han spelat, och han valde därför att publicera den på samma 4chan-underforum som Sven.

Sven själv minns väldigt tydligt hur han speedade upp låten i Audacity. Men han är inte bitter.

“Han kanske helt enkelt bara var bättre på att ta åt sig av berömmelsen, och göra något av den. Jag hade ju helt missat att det alls hade blivit en grej. Men jag antar att det till syvende och sist också bidrar till mystiken och förvirringen på sätt och vis.”

Det här är en artikel under vinjetten #tbt, där Di Digital uppmärksammar guldklimpar ur näthistorien. Läs också om riktigkille.nu, massakern i Falador 2006 och Sagan om de Bannlysta.

Innehåll från ChargeNodeAnnons

Optimera elbilsladdningen och spara pengar

En smart laddtjänst är ett viktigt verktyg för företag och fastighetsägare som vill hålla nere sina elkostnader och samtidigt tillhandahålla elbilsladdning.

Senast 2027 ska alla svenska elnätsföretag ha infört effektbaserad prissättning vilket innebär debitering utifrån effektuttag. Redan idag tillämpas modellen bland elnätsföretagen eller så planeras det för fullt för ett införande. Med effektbaserad prissättning ska man motiveras till att sprida ut sin elanvändning. Detta innebär att man undviker effekttoppar vilket främjar effektivt nätutnyttjande. 

Elbilsladdning och effektbaserad prissättning kan därför innebära problem om man inte tänker till från start. Med ChargeNodes smarta ladd- och betaltjänst är det möjligt att plana ut effektkurvan och därigenom slippa dyra effektavgifter. Användarna anger avresetiden i företagets app och sedan prioriterar ladd- och betaltjänsten i vilken ordning bilarna ska laddas. 

– Vårt laddsystem har funktionen lastbalansering i kombination med en smart laddtjänst så att medlemmarnas bilar laddas utifrån parkeringstid. Det är alltså kombinationen av lastbalansering och smart laddtjänst som gör att anläggningsägaren kan hålla nere sin elanvändning och därigenom slippa dyra effektavgifter, säger Richard Forssell på ChargeNode.

En annan fördel är att ChargeNodes laddsystem med sin centraliserade laddstyrning har betydligt färre komponenter än traditionella lösningar. Det innebär effektiv och billig förvaltning efter garantiperiodens slut. 

– Vi rekommenderar att företag och fastighetsägare tänker igenom hur laddinfrastrukturen ska förvaltas över tid, säger Richard Forssell.

 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med ChargeNode och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera