På pappret verkar projektet vara så laglydigt som det i överhuvudtaget kan vara.
En rikskänd fotograf tar bilder på en riksdagsledamot, allt till stöd för de drabbade av en allt för vanlig cancersjukdom. Ändå får inte bilderna visas hos världens i särklass största publicist. För det råkar ju handla om bröst. Och, hur mycket Facebook än envisas med att påstå motsatsen, om just en publicistisk syn på dem.
Rossana Dinamarca är vänsterpartist och ledamot av Sveriges riksdag. I den så kallade Klämkalendern, som uppmanar kvinnor att känna efter klumpar i brösten och vars intäkter går till Bröstcancerfonden, är hon också en av tretton kvinnor och en man som Elisabeth Olsson Wallin fotograferat. På bilden har hon ett beslutsamt, stolt ansiktsuttryck, och framför sig i händerna håller hon ett svartvitt fotografi på sina egna nakna bröst.
Det blev för mycket för Facebook. Trots att Dinamarca bara laddat upp bilden så den var synlig för hennes vänner och vänners vänner så anmäldes den av någon, och plockades till slut bort. Notera till slut.
Är blockad från fb tills jag godkänt att inte publicera naket innehåll. #bröstcancer #klämkalendern #fuckpatriarkatet pic.twitter.com/wq9lb0SRir
— Rossana Dinamarca (@rossa_d)
October 2, 2015
”Först fick jag ett meddelande från Facebook om att någon anmält bilden, men att de hade gjort en granskning och att bilden inte bröt mot deras regler. Sedan, några timmar senare, får jag ett meddelande till om att bilden tagits bort för att den bryter mot regeln om naket innehåll”, berättar hon.
Dinamarca laddade upp bilden en gång till, och exakt samma process följde. När man får ett inlägg på Facebook borttaget måste man klicka i att man godkänner Facebooks åtgärd och regler, deras svar på när mamma tvingar en be om ursäkt och lova att aldrig göra om det. Första gången klickade Dinamarca i den rutan, men inte andra gången.
”Jag känner att vad fasen, jag kommer ju lägga upp den här bilden igen. Jag vet inte vad som händer efter x antal anmälningar och borttagningar men jag kommer fortsätta lägga upp den”, säger hon.
Dinamarcas sisyfoskamp mot Facebook är den senaste inkarnationen av en gammal kulturkrock. I somras censurerades Fotografiska museet, eftersom de laddat upp några verk av konstnären Anders Zorn där nakenhet förekom. Senare togs nyhetsbilder av både Sydsvenskan och Gefle Dagblad – i det senare fallet en illustration av en mammografi – bort av samma skäl. Kritiska frågor till Facebook har alltid besvarats på samma sätt: med en fingervisning till det sociala nätverkets ”gemenskapsstandarder” och specifikt följande avsnitt:
”Vi begränsar visningen av naket innehåll eftersom vissa målgrupper inom vår globala community kan vara känsliga för den här typen av innehåll – i synnerhet på grund av kulturell backgrund eller ålder. (…) Vi tar bort foton av personer som visar sina könsorgan eller en fullt synlig rumpa. Vi begränsar även vissa bilder av kvinnobröst som visar bröstvårtorna”.
Om det är ett erotiskt sammanhang som gör bröst känsliga så bör utplattade pattar fastklämda mellan två glasskivor inte vara aktuella att censurera.
"För att människor ska kunna behandlas rättvist och vi snabbt ska kunna reagera på anmälningar är det av yttersta vikt att vi har policies som vårt globala team lätt och genomgående kan applicera på innehållet", förklarar en talesperson för Facebook vidare i en kommentar.
Nyligen uppdaterades dessa gemenskapsstandarder till att garantera att bilder av ”kvinnor som ammar aktivt” eller ”bröst med ärr efter mastektomi” inte ska tas bort, något som understryker hur sluttande skalan över otillåtna bröst är. Nästa steg är förmodligen att acceptera mammografier. Om det är ett erotiskt sammanhang som gör bröst känsliga så bör utplattade pattar fastklämda mellan två glasskivor inte vara aktuella att censurera.
I svenska ögon framstår Facebooks envisa skylande av kvinnobröst som löjeväckande och moraliserande. Men, och det är detta som är Facebooks poäng, i ett annat land är det motsatsen som upprör och uppretar. Facebook har miljontals användare i länder där nakenhet inte bara är kraftigt tabubelagt, utan också något som effektivt stänger ute utsatta grupper. Enligt vissa tolkningar av islam får inte kvinnor titta på andra kvinnors bröst och därför skulle bröst på Facebook paradoxalt nog kunna konkurrera ut kvinnor.
Alltså måste Facebook väga mellan olika gruppers intressen, motivera sina beslut om vilka som väger tyngst, och dessutom förhålla sig till sina egna principer. Steg för steg knuffar brösten Facebook närmare ett steg de vägrar erkänna att de redan tagit – över från en likgiltig mötesplats till en subjektiv utgivare. En publicist, helt enkelt.
Och som publicister alltid måste göra närmar sig Facebook allt mer en situation där man faktiskt måste välja: vilka finns vi egentligen till för?
