Detta är ett debattsvar av Claudio Skubla, tf förbundsordförande för Taxiförbundet. Vill du också skriva för Di Digital? Mejla digital@di.se!
Till att börja med vill vi klargöra att Taxiförbundet ställer sig bakom delningsekonomin. Vi är ju själva en del av den. I debattartikeln med titeln “Taxiförbundet smutskastar delningsekonomin”, skriver Erik Wallin och Robin Szekely att delningsekonomi innebär ”att privatpersoner i allt större utsträckning delar resurser med varandra på en mängd områden”. Taxi är ett sätt att låta många personer dela på de bilar som redan finns, istället för att varje person ska äga varsin bil – på så sätt en del av delningsekonomin som de beskriver den.
Vi är glada att Erik Wallin och Robin Szekely lyfter frågan och vi delar bedömningen att dialog är vägen framåt. Faktum är att jag deltog på ett seminarium i riksdagen för inte alltför länge sedan där Erik Wallin också närvarade, där vi diskuterade just delningsekonomin tillsammans med Uber, politiker, näringsliv och andra aktörer som berörs av frågan. Mer initiativ av den här typen behövs. Alla tjänar på en nyanserad och saklig debatt om hur vi ska kombinera den potential som finns i delningsekonomin med ett välfungerande välfärdssamhälle.
Det håller inte att år 2015 undvika ansvar och därigenom skatter på det sätt som Uber gör, särskilt inte när ens företag är värderat till 62 miljarder dollar.
Vad vi däremot inte håller med om, är att man kan likställa ett riktigt jobb med en riktig lön med att ”få en flaska vin av en granne som tack för att ha vattnat blommorna när hon är på semester”. Ett företag av Ubers storlek har ett ansvar att se till att skatt betalas för deras anställda, och att de följer gällande lagstiftning. Det håller inte att år 2015 undvika ansvar och därigenom skatter på det sätt som Uber gör, särskilt inte när ens företag är värderat till 62 miljarder dollar. En sådan konkurrensstrategi tycker vi för tankarna till dåtiden snarare än framtiden.
Om fler stora företag undviker ansvar och därmed skatter på samma sätt som Uber kommer detta att innebära stora konsekvenser för välfärdsstaten och samhällets utformning. Men redan idag innebär det konsekvenser för enskilda privatpersoner. Uber marknadsför sin tjänst UberPOP gentemot sina förare som ett sätt att tjäna pengar, medan man mot myndigheter och i media väljer att kalla upplägget för ”samåkning” och argumenterar att ”pengarna täcker precis kostnaden för bilen”. Att Ubers kommunikation ser så olika ut gentemot olika målgrupper beror på att det går att tjäna pengar på UberPOP - men bara om man undviker skatt.
Ubers marknadsföring grundas alltså på förutsättningen att utföraren struntar i skatt.
Ubers marknadsföring grundas alltså på förutsättningen att utföraren struntar i skatt. Det dubbla budskapet från Uber är oärligt och argumentationen riskerar att leda till att enskilda individer blir skyldiga skatteverket pengar utan möjlighet att betala tillbaka. Uber säger dessutom att allt som krävs för att köra UberPOP är ett B-körkort, samtidigt som UberPOP-förare har dömts för avsaknad av taxilicens. Att låta individer stå för det som i själva verket borde vara Ubers ansvar som arbetsgivare, utan att ens tala om det annat än i juridiska texter tycker vi minst sagt är mycket märkligt.
Erik Wallin och Robin Szekely skriver att vi definierar vår syn på begreppet delningsekonomi på ShareFix hemsida. Detta stämmer inte. Vår bild av vad delningsekonomi är stämmer väl överens med deras. Den definition de hämtat är ShareFix definition av delningsekonomi, avsedd att spegla hur Uber använder sig av begreppet för att slippa ansvar. Vi tror att delningsekonomin har en ljus framtid och ser framemot att vara en del av denna även i framtiden. Men för att detta ska bli verklighet måste de företag som verkar inom delningsekonomin ta samma ansvar som andra företag. Om det är någon som smutskastar delningsekonomin idag så är det Uber.
Claudio Skubla
Tf Förbundsdirektör
Svenska Taxiförbundet
Detta är en debattartikel. Vill du också skriva för Di Digital? Mejla digital@di.se!
