Jag sitter i bilen på väg söderut till Palo Alto för att intervjua en entreprenör. Trafiken ligger tät och går sakta framåt likt ett dragspel som dras ut och in. I Silicon Valley gäller det att ha tålamod i trafiken, som bara blir värre med den rådande högkonjunkturen.
Numera vill de flesta av techfolket bo i stan. Inflyttningen till San Francisco har ökat de senaste åren och hyrorna är högst i hela USA. I snitt 3 620 dollar, cirka 29 600 kronor för en tvårumslägenhet, enligt nya siffror från hyressajten Zumper. Många av de anställda hos jättarna i dalen pendlar med bil eller tar en av bolagens många pendelbussar.
Trafiken kan också ses som en symbol för de skyhöga värderingarna av bolag och allt snack om enhörningar. Ju mer hype desto längre väntetid i bilen till Sandhill Road, där riskkapitalisterna har sina kontor. 140 stycken är de nu, de så kallade enhörningarna, techbolagen som värderas till över en miljard dollar. För tre år sedan var de 22, enligt en lista från CBS Insights som uppdateras i realtid.
De höga värderingarna gör en liten klick av människor rika och miljonärerna här är många. Pengarna kommer från Facebook och Twitters börsnoteringar, från tidiga investeringar i bolag som har köpts upp och från startup-försäljningar. Folk som kommer härifrån, som förr hade råd att bo inne i San Francisco, har tvingats flytta för att göra plats för nya hyresgäster som kan betala det dubbla, eller till och med tre gånger så höga hyror.
Härom dagen åkte jag med en Uber-chaufför som berättade att hans kompis fått 50 000 dollar, cirka 400 000 kronor, för att flytta ut från en lägenhet i det numera hipstertäta området Mission.
Snacket om en ny techbubbla har varit på tapeten länge, men på senare tid hettat till rejält. Investeringarna ligger idag på samma nivå som år 2000, då den förra bubblan sprack. Dock sitter vi med en helt annan utvecklingsnivå i dag och tjänster som faktiskt fungerar. På det sättet går de båda tidsperioderna inte att jämföra. Men skyhöga värderingar av bolag som saknar intäkter är i allra högsta grad jämförbara. Då var det humankapital som värderades, att ha rätt och många anställda. I dag är personerna viktiga, men antal användare står högst i kurs.
Kackerlackor är en metafor för bolag där pengar inte spelar så stor roll för framtiden. Bolag som kan skära ned på kostnader, hitta fungerande affärsmodeller och snabbt döda misslyckade projekt.
Är det så att de höga värderingarna har nått sin peak? Börsen svajar och några bolag känner redan av tuffare tider, som till exempel anteckningstjänsten Evernote med huvudkontor i Redwood City i Silicon Valley. Knappt två månader efter den nya vd:n för Evernote, Chris O’Neill, tog vid efter att grundaren Phil Libin steg av vd-posten annonserade bolaget att 13 procent av personalen får gå. Det är andra gången Evernote gör sig av med personal i år och vi får se om och när den ryktade börsnoteringen blir av.
En del förutspår enhörningarnas död. Entreprenören och Flickr-medgrundaren Caterina Fake skriver om det på bloggplattformen Medium, och menar att bara de bolag som är kackerlackor kommer att överleva. Att enhörningarna kommer dö i en farsot och de som klarar sig utan mat och vatten blir kvar. Kackerlackor är en metafor för bolag där pengar inte spelar så stor roll för framtiden. Bolag som kan skära ned på kostnader, hitta fungerande affärsmodeller och snabbt döda misslyckade projekt. Begränsningar som också ofta skapar mer kreativitet.
Och konjunkturcykler går upp och ner, bubblor kommer och går och det är få bolag som består. Än så länge har det dock inte funnits en bättre tid för entreprenörer att resa kapital. Eller ett bättre läge för dem att sälja sina bolag. Om några månader kan det vara försent.
Det fanns en tid då det främst handlade om uppfinningsrikedom och skaparglädje, och det finns säkert kvar där någonstans bakom avgasmolnen.
Fast försent för vad egentligen. Miljardvärderingar och vansinninga hyror kanske, men det är inte kärnan i entreprenörskapet. Det fanns en tid då det främst handlade om uppfinningsrikedom och skaparglädje, och det finns säkert kvar där någonstans bakom avgasmolnen. Blir det tuffare tider så kanske skapandet och påhittigheten får större utrymme igen.
Det är sådant jag tänker på när jag sitter där i bilen på väg söderut. För än så länge har bilköerna inte lättat.
Nästa gång jag ska intervjua en entreprenör nere i dalen tar jag tåget istället.
