På tisdagen levererade regeringens expertgrupp Digitaliseringskommissionen – som tillsattes redan i juni 2012 – sitt betänkande om framtidens it-politik till it-minister Mehmet Kaplan.
Rapporten målar upp en stundtals nervkittlande dystopisk framtidsbild:
Inom blott tjugo år kan mer än hälften av jobben i Sverige vara försvunna. Det som en direkt konsekvens av automatisering, robotisering och digitaliseringen av samhället och näringslivet.
Men trots den dramatiska problemformuleringen – och med möjligt undantag för ett utspel om att kvinnor som läser it ska få sina studielån avskrivna (vem hävdar att just höga studielån är huvudskälet till den skeva könsbalansen i it-branschen?) – ges mycket få konkreta svar på hur utvecklingen ska mötas.
Istället utlovas fler utredningar. Dels för att reda ut hur framtidens lagstiftning ska bli mindre “digitaliseringsförsvårande”. Dels för att få till en arbetsrätt och ett socialförsäkringssystem som fungerar i en tid då sporadiska anställningar och egenföretagande i allt högre grad är normen.
Läs även: Regeringens utredare – skriv om lagen för delningsekonomin
Man bör ha respekt för omfattningen av Digitaliseringskommissionens uppdrag. Att greppa om hela Sveriges it-politiska framtid, från bredbandsutbyggnad till kommunala e-tjänster via hela det digitala näringslivet är ett närmast ofattbart stort åtagande.
Men i det digitala näringslivet finns redan här och nu ett stort behov av politiska besked och tydliga spelregler.
Ett aktuellt exempel: Tingsrätten dömde nyligen ut taxitjänsten UberPOP som olaglig. Ändå kör UberPOP-bilar runt på Stockholms gator som om ingenting har hänt. Bolaget granskas samtidigt av både Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket. Ingen verkar riktigt säker på vad som gäller.
I det digitala näringslivet finns här och nu ett stort behov av tydliga, politiska besked och spelregler.
Uber lanserade i Sverige under vintern 2013, alltså för mindre än två år sedan. Det kommer sannolikt dröja minst lika lång tid innan en eventuell statlig utredning är i mål.
Vilka frågor som kommer vara aktuella att diskutera då vet vi inte. Inte heller hur arbetsmarknaden har utvecklats och vilka affärsmodeller som har vuxit fram.
Klart är att digitaliseringen inte stannar upp för att ge politikerna tid att fundera. Att om två år komma dragandes med lagstiftning för att lösa problem vi har idag riskerar att göra mer skada än nytta.
