I ett börsbolag är det, trots många exempel på motsatsen, oftast ganska enkelt att få ägarna att dra åt samma håll. Det övergripande målet är att öka värdet på bolaget, och därmed på de egna aktierna.
Föreställ dig istället att en ägare sitter på aktier som ger dubbel avkastning vid ett uppköp, en annan har aktier som ger pengarna tillbaka vid en konkurs och en tredje har aktier som blir värda mindre om bolaget tar in nytt kapital.
Du kommer då att få en ägare som gör allt för att bolaget ska bli uppköpt, en annan som vill satsa vilt på tillväxt och en tredje som vill gå försiktigt fram. Så ser verkligheten ut i de flesta snabbväxande teknikbolag i dag.
Fördelen med den vildvuxna floran av finansieringslösningar är att det går att hitta på ett aktieslag som passar varje investerares intressen. Vill du ha pengarna tillbaka vid konkurs? Det fixar vi! Vill du ha extra tilldelning vid en notering? Självklart!
Lösningarna gör det lättare för bolagen att ta in kapital och de behöver inte heller spä ut sitt innehav lika mycket när de gör det. Som en bonus hakar vi journalister gärna på när det går att sätta miljardrubriker.
Baksmällan kommer efteråt. För när ägarna med vitt skilda intressen gemensamt ska styra bolaget är det som att sätta en grupp dagisbarn att komma överens om vilken färg det ska vara på lekrummet.
Att driva ett snabbväxande teknikbolag är svårt som det är. Med en ägargrupp fylld av särintressen riskerar det att bli för komplicerat.
I förra veckan tog till exempel Spotify in nytt kapital i form av ett konvertibellån. Investerarna ges rätt att omvandla lånet till aktier om Spotify går till börsen. Men priset på aktierna blir inte detsamma som noteringskursen utan investerarna får 20 procents rabatt.
Med andra ord 20 procents garanterad vinst i händelse av en börsnotering.
Kommer de nya investerarna att vilja avvakta med en notering för att det kan vara bättre för bolaget Spotify? Nej, sannolikt inte.
Det här är den verkliga risken med preferensaktierna. Att driva ett snabbväxande teknikbolag är tillräckligt svårt som det är. Med en ägargrupp fylld av olika särintressen riskerar det att bli för komplicerat. Det finns dock en lösning: Börsen.
Vid en notering rensas det upp bland de spretiga ägarintressena. För en hel del teknikbolag som gottat sig åt påhittade miljardvärderingar kommer klivet till börsen att vara ett stålbad.
Den fina värderingskurvan kommer att ta en djup sväng nedåt. Det kommer inte vara vackert, men är nog vad som krävs för att ta sig ut innan man helt förlorar sig i preferensdjungeln.
