Hoppa till innehållet

Nyhetsbyrån som blåste Mediesverige

Den brittiska nyhetsbyrån CEN har i åratal försett svenska nätmedier med bisarra historier som inte sällan blivit klickraketer. Men hur många av dem är egentligen sanna?

Foto: Skärmdump GP, Aftonbladet, Expressen

Tack vare Justin Bieber överlevde den ryska fiskaren Igor Vorozhbitsyn en björnattack. Den nyheten stod att läsa i Expressen i augusti 2014.

Igor var på väg ut för att fiska på sitt vanliga ställe i norra Ryssland, då en björn plötsligt anföll honom. Men när Igors mobiltelefon ringde, och ringsignalen av tonårsidolen Justin Bieber började skrälla, blev björnen rädd och flydde fältet. Igor kom undan med skärsår och blotta förskräckelsen.

Eller?


Central European News hade satt tänderna i storyn. Och med dem följde en förvrängning som verkar ha gått på rutin i åratal hos en av västvärldens mest skumma nyhetsbyråer.

Nyheten publicerades först den 31 juli 2014, i den ryska tidningen Komsomolskaya Pravda. Men den artikeln berättar en lite annorlunda story. Igor intervjuas, och beskriver hur han hade lagt telefonen i bröstfickan när björnen attackerade.

“Jag har en äldre modell. Man trycker på en knapp, så läser den upp vad klockan är. När björnen bet mig i bröstkorgen satte den tänderna i telefonen, och dess metalliska röst började ropa ut ‘Åtta och fyrtio. Åtta och fyrtio.’ Djuret blev skrämt och sprang iväg”, sade Igor till Komsomolskaya Pravda.

Ingen Justin Bieber där, alltså. Men sex dagar senare, när nyheten hade fått internationell spridning av bland andra Daily Mail, Daily Mirror, the New York Post och svenska Expressen, var det plötsligt tonårsidolen som skrämde björnen, och inte klockan. Vad hade hänt däremellan?

Jo, Central European News hade satt tänderna i storyn. Och med dem följde en förvrängning som verkar ha gått på rutin i åratal hos en av västvärldens mest skumma nyhetsbyråer.

Central European News – ofta förkortat CEN – är en nyhetsbyrå som tillsammans med systerföretaget, bildbyrån Europics, har sin bas i Canterbury i England. Den tjänar sitt levebröd genom att sälja nyheter och bilder till större medier runtom i världen, och skickar dagligen ut dussintals mejl med förslag på storys som hugade tidningar kan få trycka för en billig peng.

CEN grundades och ägs av journalisten Michael Leidig, en man med många strängar på sin lyra. Han äger till exempel också nyhetssajten Croatian Times, som inte sällan publicerar samma nyheter som CEN samtidigt säljer till sina kunder via mejl. Lite som ett skyltfönster för knäppa klipp.

Och det var där som storyn om den ryska mannens björnmöte först kompletterades med detaljen om Justin Bieber.

Artikeln på Croatian Times. Sajten är för tillfället otillgänglig.

Croatian Times

Såväl Croatian Times som CEN:s hemsidor är för tillfället otillgängliga, men i Googles cache-minne finns en sparad version av artikeln. Där levererar plötsligt Igor, tillsammans med några viltlivsexperter vars namn inte nämns, en helt annan berättelse än den han sex dagar tidigare hade berättat för Komsomolskaya Pravda.

“Jag kunde inte tro det när telefonen ringde och björnen flydde. Jag vet att den typen av ringsignaler inte faller alla i smaken, men mitt barnbarn hade laddat in den på telefonen på skoj”, sade Igor då.

Antingen har alltså Igor, efter att ha gett en första intervju till Komsomolskaya Pravda, insett att han då mindes händelseförloppet helt fel och istället sagt sanningen när en okänd brittisk nyhetsbyrå ringde. Eller så har CEN på eget bevåg hittat på hans citat, och skickat ut det till sina kunder tillsammans med en bild på Igor där Komsomolskaya Pravdas vattenmärke slarvigt tvättats bort.

KP.ru:s bild till vänster, CEN:s till höger.

(Ja, tvättats bort. Jämför själv hur märkligt mönstret på tapeten är på Daily Mails – alltså CEN:s – bild med var vattenmärket befinner sig hos Komsomolskaya Pravda. Taskigt bortsuddade vattenmärken är för övrigt ingen nyhet för CEN. Kolla bara på bilderna i denna Daily Mail-artikel och jämför dem med de vattenmärkta bilderna i China Times artikel om samma händelse.)

Jag vet vad jag tror.

Förut jobbade jag på tidningen Metro, med en satsning vi kallade Viralgranskaren. Den gick ut på att faktagranska påståenden och rykten som spreds på sociala medier, men inte sällan blev vi tvungna att även rätta våra journalistkollegor. “Skräckhistorian om man som fick mask i hela kroppen av sushi är falsk”, skrev vi till exempel om en story som Expressen tryckt. “Nej, bilden visar inte en makedonier som fått snoppen avskuren”, påpekade vi för Omtalat. “Nej, solbadande nakenkvinna orsakade ingen bilolycka i Wien”, fastslog vi om en story som gett sajten Nyheter24 toppbesökssiffror.

Gemensamt för alla ovanstående fejknyheterna var att de ursprungligen kom från – gissa var? – Central European News.

Jag var alltså redan djupt misstänksam mot CEN, när Buzzfeed med journalisten Craig Silverman i spetsen publicerade en mycket ambitiös genomgång av den klickoptimerade nyhetsbyråns förehavanden och spår. Silverman är ett för faktacheckare världen över bekant ansikte sedan han drog igång satsningen Emergent.info, där han samlade och analyserade rykten som fick spridning i medier. På Emergent.info har CEN en egen kategori, med ett helt knippe obekräftade nyheter, ett par som är rakt av falska, samt en som faktiskt visade sig stämma.

(Det bör i sammanhanget nämnas att min misstänksamhet aldrig blev policy på Metro. Därför skrevs det även där, samtidigt som Viralgranskaren var i full gång, nyheter som helt delvis var baserade på CEN-uppgifter. Som till exempel den här och den här. Jag var inte inblandad i de publiceringarna men skulle i dag avråda från dem, om jag tillfrågades.)

Jag var alltså redan djupt misstänksam mot CEN, när Buzzfeed med journalisten Craig Silverman i spetsen publicerade en mycket ambitiös genomgång av den klickoptimerade nyhetsbyråns förehavanden och spår.

Jag föreställer mig att Buzzfeed-reportaget bottnar i den trötthet över bluffarna som Silverman delar med andra besserwisser-benägna journalister världen över. Ni vet, den där sortens trötthet man känner när man – som Silverman och Buzzfeed – i sin story om fejknyheter tvingas inkludera ett halvt kapitel om bara de bluffar som har med avskurna penisar att göra.

Sedan oktober 2014 har CEN skickat ut fem sådana storys, där könsorgan separerats från sina ägare av mestadels svartsjuka kvinnor. Där anas en passion hos CEN – eller för att citera Buzzfeeds reportage: “ingenstans blir deras citat mer perfekt, eller detaljerna skarpare, än när det kommer till kastrationer”.

Reportaget om CEN som Buzzfeed publicerade fick rubriken “The King of Bullshit News”, och gick grundligt och med tämligen mördande tydlighet igenom hur nyhetsbyrån systematiskt vinklat, friserat, broderat ut och hittat på nyheter. Att läsa reportaget är att vada genom bilder som ryckts ur sitt sammanhang och placerats i ett nytt, citat som märkligt nog finns hos CEN men ingenstans annars, människor som fått nya namn och arbeten och storys som är så sjuka att de får En ding ding värld att likna Financial Times.

En story på Daily Mirror, till exempel, om en lärare som skulle stängts av från sitt jobb efter att en film på när hon hade sex med sin 16-årige elev visade sig spricka på att kvinnan i filmen hette något annat och att hennes sexpartner inte alls var hennes 16-årige elev. Vem som hängts ut på bild i medier världen över vet ingen. Bakom tipset till Daily Mirror låg CEN.

Daily Mirror

Daily Mirror

En artikel på Daily Mail berättade om den kinesiska 19-åring som erbjöd män landet över sex i utbyte mot tak över huvudet på hennes planerade backpackingresa. Storyn var späckad med bilder på den attraktiva 19-åringen, men den sprack då den avslöjades som en reklambluff för en dejtingapp. Vem kvinnan på bilderna var vet ingen. Men bakom storyn? Just det, CEN.

En tredje grej, även den på Daily Mirror, handlade om två unga ryskor som skulle ha förlorat sina jobb efter att ha deltagit i en nakenfotografering utomhus. Fyra personer intervjuades – en av kvinnorna, ett vittne till fotograferingen, en talesperson för polisen samt en för butiken som sparkade ryskorna.

Men när Buzzfeed fick tag på den verkliga fotografen hette han något annat än vad som stod under bilderna i Daily Mirror-artikeln, och han intygade att storyn om de sparkade kvinnorna var påhittad. I förlängningen innebär det att även de fyra intervjuerna måste vara påhittade.

Och storyns källa? CEN.

Jag har sökt CEN för en kommentar, men mötts av tystnad. Inte bara där har CEN tystnat – sajterna som är kopplade till CEN, till exempel cen.at, europics.at och austriantimes.at, har sedan någon vecka varit offline. Men när Buzzfeed gjorde sitt reportage fick de kommentarer från nyhetsbyrån i form av ett brev från en advokat.

Felen ovan är graverande och återkommande, och tycks framför allt bottna i ett systematiskt arbetssätt. Och den sortens missar ställer nästan allt annat som CEN levererar i ett tveksamt ljus.

Eftersom "CEN är Buzzfeeds största konkurrent på den brittiska marknaden när det kommer till virala nyheter" så tänker inte CEN besvara några frågor kring hur man framställer sitt material, står det där. Vad gäller anklagelserna om att fejka nyheter är CEN:s advokat glasklar:

"Vår klient förnekar bestämt att de skulle hitta på nyhetsstorys och citat. De får sitt material från betrodda medarbetare. Det finns inga bevis som styrker (Buzzfeeds) påståenden i någon av de storys som (Buzzfeed) pekat ut och baserat sina frågor på."

Det ska också sägas att CEN inte bara skriver fejknyheter. Enligt egen uppskattning har de levererat drygt 8 000 nyheter till sina kunder det senaste året, varav de flesta inte har beslagits med felaktigheter. Men faktum kvarstår att felen ovan är graverande och återkommande, och tycks framför allt bottna i ett systematiskt arbetssätt. Och den sortens missar ställer nästan allt annat som CEN levererar i ett tveksamt ljus.

Ta till exempel storyn om katten som fastnade i en fjädring i en rysk mans bil, och fick åka med i åtta mil tills den upptäcktes och befriades. I juni 2014 spreds den över världen och Sverige, och uppmärksammades av Aftonbladet, Expressen (i papperstidningen den 25/6-14), DN och GP. Enligt storyn ska ryssen med bilen heta Vitaliy Bouranin, och han berättar i en rad citat för CEN hur det gick till när katten fastnade och upptäcktes.

Artiklarna på Expressen, GP och Aftonbladet om olyckskatten.

Artiklarna på Expressen, GP och Aftonbladet om olyckskatten.

Men Youtubefilmen som tidningarnas bilder kommer ifrån finns tidigast uppladdad redan i början av maj, och i dess beskrivning står det att filmen är licensierad av företaget Jukin Media. Jag kontaktar dem, och får prata med David O'Hare, som säger att de representerar filmmaterialets ägare.

“Jag är rätt säker på att CEN har lyft bilderna från Youtube, vilket betyder att de, om de inte kan bevisa motsatsen, förmodligen saknar tillstånd att använda dem”, skriver han i ett mejl till mig. Något som i förlängningen skulle innebära att Aftonbladet, Expressen, DN och GP använder stulet bildmaterial.

Dessutom berättar David O’Hare vad han fick höra när han först fick tips om filmmaterialet, från en medarbetare som då befann sig i den del av Ryssland där storyn ska ha utspelat sig. En lokaltidning ska då ha skrivit om händelsen, och istället för Vitaly Bouranin skrivit om en bilägare vid namn Andrew Kolobaev. Den här storyn finns också att läsa i Komsomolskaya Pravda, och där intervjuas även Anton Abramov som ska vara mannen bakom filmen.

Det är inte bergsäkert att det verkligen var så här det gick till. Komsomolskaya Pravdas trovärdighetsproblem är i en liga för sig – efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo pitchade den på sin förstasida konspirationsteorin att det var USA som hade orkestrerat terrorattentatet. Men när det kommer till lokala ryska nyhetshändelser utan politisk bäring kan det ändå finnas en poäng i att sätta Komsomolskaya Pravda mot CEN.

Och blotta misstanken om att CEN på detta vis skulle fejka allt från storys till citat leder till många tråkiga frågetecken för de som publicerat CEN:s material.

Försäkrar sig Sveriges två största tidningar om att de rapporterar sanna och korrekta nyheter, eller litar de blint på CEN? Allt tyder på det senare. Då blir frågan: vad får dem att lita på CEN?
  • Är Aftonbladet till exempel säkra på att citaten i den här CEN-storyn från oktober 2009, om en naken man som ska ha försökt fly ut på fasaden efter att ha blivit upptäckt av sin älskarinnas make, verkligen inte är fejkade? Och att de har upphovsrättsinnehavarens tillstånd att använda bilden?
  • Har de kollat så att den människoliknande dockan på denna bild verkligen är en fejkflickvän som en 50-årig italienare beställde 2010 för att komma över sin ensamhet?
  • Är de trygga i att berättelsen om den här ryska kvinna, som ska ha vaknat på sin egen begravning sommaren 2011, verkligen stämmer?
  • Är Expressen, i sin tur, säkra på att bilden på en minibuss i ett slukhål som CEN försåg dem med i juni 2012 kommer från “staden Guilin i södra Kina”?
  • Är de hundra på den kinesiska polistalespersonens påstående om att en kinesisk kvinna, som i augusti samma år skulle ha kastat ut sin brorson från taket på en byggnad, kommer avrättas för sitt brott?
  • Vet de säkert att denna kinesiska kvinna, som i oktober 2014 ska ha försökt slå världsrekord i lång bröllopsklänning, verkligen heter Jing Mei och velat komma med i Guinness Rekordbok? Till mig säger Guinness presskontakt Jamie Clarke att de inte hört något av någon "Jing Mei".

(För övrigt berättar han att rekordet i världens längsta bröllopsklänning inte alls innehas av "rumänskan Emma Dumitrescu", som det står i Expressen och på många andra platser. "Vi efterfrågade mer information om deras världsrekordsförsök, men fick aldrig något tillbaka, så det är inte befäst som ett Guinness-världsrekord", skriver han i ett mejl.)

CEN-nyheter hos Aftonbladet, Expressen och Expressens sajt Omtalat.

CEN-nyheter hos Aftonbladet, Expressen och Expressens sajt Omtalat.

Och – för att återkomma till CEN:s favoritämne – har både Aftonbladet och Expressen själva bekräftat storyn om den kinesiska mannen som skulle ha fått sin snopp avklippt två gånger om av sin svartsjuka fastmö, storyn som de båda publicerade? Eller har de rakt av köpt ännu en story från en nyhetsbyrå som gång på gång fejkat citat och hittat på egna historier till lösryckta bilder?

Försäkrar sig Sveriges två största tidningar om att de rapporterar sanna och korrekta nyheter, eller litar de blint på CEN? Allt tyder på det senare. Då blir frågan: vad får dem att lita på CEN?

Problemet kan tyckas som en petitess. Ja, några klacksparkar som kvällstidningarna publicerat är tveksamma. Är det ett problem för mediehus som publicerar hundratals artiklar per dag?

Ja, det vill jag hävda att det är.

Det håller inte. Inte i en tid då journalistiken konkurrerar om att beskriva verkligheten med PR-företag, politiska organisationer, medborgarinitativ, konspirationsteoretiker och i princip samtliga andra levande väsen med en internetuppkoppling och en åsikt.

I sin uppsats “Lies, Damn Lies and Viral Content” skildrar Craig Silverman obönhörligt hur trenden att släppa på källkritiken när det kommer till mer lättsamt innehåll växer, och hur dåliga medierna är på att transparent rätta sig själva när samma lättsamheter efter en enkel källkritisk genomlysning faller ihop som ett korthus.

“Resultatet är att onlinemedia för närvarande är ett stort skäl till att nyhetskonsumenter får felaktig eller otillräcklig information om personer, händelser eller intresseområden. Detta är motsatsen till den roll som pressen ska spela i informationsekosystemet”, skriver han.

Det håller inte. Inte i en tid då journalistiken konkurrerar om att beskriva verkligheten med PR-företag, politiska organisationer, medborgarinitativ, konspirationsteoretiker och i princip samtliga andra levande väsen med en internetuppkoppling och en åsikt. Då måste journalistiken utmärka sig som en neutral och objektiv kraft – som ett skrå som mäktar med att faktakontrollera påståenden innan de publicerar dem.

Det är ju så lätt att vara bättre än så. Det är så lätt att centralisera en redaktionell kunskap om vilka källor som är opålitliga – rent konkret, att öppna ett gemensamt ägt dokument med en varningslista över CEN och dess tusen likar som dräller skit över nätet.

Det är så lätt att göra en bildgoogling innan man publicerar.

Det är så lätt att lyfta luren och ringa ett eget samtal.

Och det är framför allt inte mer orättvist att vi har hårdare krav på oss i den bemärkelsen, än det är att begära körkort av en busschaufför.

Inte ens när det kommer till Justin Bieber eller avskurna penisar.

UPPFÖLJNING: Så gjorde kvällstidningarna med sina CEN-artiklar

Innehåll från WintAnnons

Wint är Sveriges bästa bokföringstjänst

Med AI:s höga framfart har allt fler aktörer i bokföringsbranschen velat hoppa på tåget och många pratar om automatisering. Men vad automatisering innebär, och hur mycket av det faktiska jobbet de olika tjänster och program som finns på marknaden gör, skiljer sig åt.

Många aktörer i branschen slåss om att påvisa högst automatiseringsgrad. I praktiken handlar det om hur mycket av jobbet som görs av tjänsten och hur mycket av jobbet som görs av användaren själv. 

Nu står det klart att Bokföringssystem.se utnämner Wint till Sveriges främsta bokföringstjänst, med motiveringen att Wint inte bara erbjuder ett bokföringsprogram – de levererar en helhetslösning som överträffar konkurrenterna genom sin förmåga att både automatisera bokföringen och att sömlöst förenkla det administrativa arbetet för sina användare (Se hela resultatet från bokföringssystem.se här). Bokföringssystem.se sätter Wint i topp med orden: ”Den bokföringstjänst som kan mest är Wint. Alltså Sveriges bästa bokföringstjänst när vi gör vår heltäckande granskning.”

Sedan starten 2021 har Bokföringssystem.se jämfört digitala bokföringstjänster och program. Deras sätt att mäta baseras på en grundlig analys av över 100 funktioner, där faktorer som automatiseringsgrad, användarvänlighet, support och möjligheten till en papperslös bokföring vägs samman. Genom detta sätt kan de sedan se hur mycket som bidrar till en smidig bokföring och därefter ge ett betyg. 

Extern länk: Läs mer om bokföringstjänsten Wint här  

Tidsvinst för användaren på riktigt

Wint får 84 poäng av de 100 möjliga, före andra digitala bokföringstjänster och långt före program där man får sköta bokföringen själv.

 – Det är alltid skönt att få det svart på vitt att man gör något riktigt bra. Det Wint gör är unikt. Vi är bäst på att automatisera bokföring och i och med det, frigör vi mest tid åt våra användare. Ingen annan gör det vi gör på den här nivån, oavsett vad de säger. Det ligger i hela vår affärsidé, för att inte säga vårt DNA att leverera högst automatisering på marknaden. Vår tjänst står helt enkelt ut, säger Daniel Johansson, vd på Wint. 

Extern länk: Mer läsning – IT-konsulten som bytte sin traditionella byrå mot Wint 

Stora skillnader mellan olika aktörer

Genom att utse årets bästa bokföringstjänst vill Bokföringssystem.se sätta ljus på skillnader i en bransch där många kommunicerar på samma sätt, och där många insett att automatisering är något fler och fler efterfrågar. Det finns många aktörer idag som säger sig erbjuda automatiserad bokföring och det är svårt att avgöra vem som verkligen automatiserar och lyfter bort allt jobbet, och vem som snarare faktiskt bara tillhandahåller ett arbetsverktyg.

– Det är bra att jämföras. Som fullservicetjänst gör vi mycket mer än de debet- och kreditprogram som är det många andra faktiskt är. Utöver den löpande bokföringen sköter vi både betalningar, löner, deklarationer och bokslutet samt är kopplade till både Skatteverket och företagets bank. Det innebär att de som använder Wint slipper tung administration och sparar mycket tid, avslutar Johansson.

Mer från Wint

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Wint och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera