Från början var de underdogs. Drivna och innovativa entreprenörer som utmanade både normer och storföretag genom att skapa banbrytande tjänster och lösningar.
Sedan upptäckte politikerna att de kunde sola sig i startupsektorns glans. Nu slåss Moderaterna, Centern, Socialdemokraterna och alla andra om utrymmet och om att erbjuda bäst villkor till unga tillväxtföretag. Startupsektorn har blivit en genväg för politik och näringsliv att framstå som framåtblickande och förändringsbenägna.
Är man fortfarande underdog när man har såväl miljarder i riskvilligt kapital, näringslivets starkaste aktörer samt hela det politiska etablissemanget i ryggen?
Startup-sektorn verkar tro det. Jag är inte säker på att resten av samhället håller med. Peter Sunde sätter effektivt ord på de känslorna i sin debattartikel från i tisdags. Ett annat tecken är hur de startup-satiriska rösterna på området får allt mer uppmärksamhet.
När blir en underdog en topdog egentligen?
Är man fortfarande en underdog med hela det politiska etablissemanget i ryggen?
Länge har startupsektorns mål varit att bli uppmärksammad som Sveriges framtida storindustri, som drivhjulet i en kreativ nation av smarta IT-bolag som tar över när de gamla jättarna inte längre är relevanta. Och givetvis skapar tech-bolagen fördelar för det omgivande samhället, i form av skatteintäkter och jobb.
När blir en underdog en topdog egentligen?
Det ligger i sakens natur att teknikutvecklingen utmanar befintliga system. Sann innovation måste i många fall göra precis det för att lyckas.
Men ur ett pr-perspektiv är det värt att fundera över vad som händer när vinden vänder.
I San Francisco har det redan börjat hända. Där uppstår högljudda och intensiva protester från det omgivande samhället när fysisk infrastruktur (parker, vägnät, busshållplatser, byggnader) blir till komponenter i startupekonomins ekosystem.
Samtidigt skenar den till stora delar avreglerade hyresmarknaden som en följd av stor inflyttning av kapitalstarka aktörer, vilket gör att det snart inte är andra än relativt välbetalda tech-anställda som har råd att bo i staden.
”Det nya” är inte automatiskt bra. Lika lite som att ”det gamla” automatiskt är dåligt.
Ur ett kommunikationsperspektiv är det nödvändigt att inse när man går från att vara underdog till att bli en topdog. När det passar att skälla jämfört med att ödmjukt vifta på svansen.
Jag är inte säker på att den svenska startupsektorn förstår det.
Det här är ett inlägg av Fredrik Wass. Följ honom här!
