“Exploration is in our nature. We began as wanderers, and we are wanderers still. We have lingered long enough on the shores of the cosmic ocean. We are ready at last to set sail for the stars.”
Carl Sagans röst, hans markerade konsonanter och fundersamma vokaler, spelar i mitt huvud varje gång jag läser citatet ur hans bok Cosmos. Den kom ut 1980 men bilden av människan som den rastlösa vandraren som ständigt sneglar mot nästa horisont har inte förlorat sin aktualitet – tvärtom.
För några veckor sedan brann energin till i en av dess tydligaste symboler, och dess första livstecken på månader sprätte iväg. Beskedet om att det fanns solenergi nog för att vakna lämnade landaren Philae, som varit försatt i viloläge sedan den i november 2014 landade på kometen 67P/Churyumov–Gerasimenko. Det skickades via dess moderskepp Rosetta hem till högkvarteret i Köln och omsattes strax därefter i en tweet från landarens gulliga Twitterkonto. Den fick i sin tur över 30 000 retweets.
Hello Earth! Can you hear me? #WakeUpPhilae
— Philae Lander (@Philae2014)
14 juni 2015
I 85 sekunder höll Philae igång kontakten med jorden. På Twitter skrev forskare att de grät av lycka.
Internet har varit bra för rymden. I en intervju år 2012 berättade Nasas sociala medier-manager John Yembrick om hur de märkte att färre och färre journalister hade tid att bevaka rymdforskningen, samtidigt som fler och fler människor på sociala medier på egen hand spred Nasas information.
“Inte bara kan vi prata med communityt utan också engagera dem och förstå vad de gillar och inte gillar”, sade John Yembrick. Nasa slutade bry sig om mellanhanden och startade uppåt 500 olika sociala medier-konton för att kunna leverera information direkt till slutkunden – jordbon.
På sistone har det inte varit passionerade astrofysiker utan film- och nätkulturen som bänt upp våra hjärtan.
Men frågan är om inte informationens väg är längre mellan vår hjärna och vårt hjärta, än vad den var från kometen 67P till Twitterkontot i Köln. Producenten Ann Druyan, som var gift med Carl Sagan och tillsammans med honom skrev och producerade bland annat teveserien Cosmos, skrev i en essä år 2003 att vi fortfarande befinner oss i en post-Copernicus-kris.
Insikten om att vi inte var solsystemets mittpunkt härjade oss än. “That we even do science is hopeful evidence for our mental health. It’s a breakthrough. However, it’s not enough to allow these insights; we must take them to heart”, skrev hon.
På sistone har det inte varit passionerade astrofysiker utan film- och nätkulturen som bänt upp våra hjärtan för det vetenskapliga perspektivet. I fjol gick halva svenska folket för att se Interstellar, dessförinnan fångade Gravity oss i omloppsbana. I november 2015 har filmen The Martian, om en astronaut kvarglömd ensam på Mars, premiär, och blir därmed den tredje filmen att bygga drama på vad man utmålar som stor rymdrealism.
Det är stora produktioner, med höga ambitioner. Men när den kände rymdbloggaren Phil Plait skrev om “en av de mest underbara och gripande lovsångerna till rymdutforskning (han) någonsin sett” så var det inte dem han syftade på, utan den tre minuter och femtio sekunder långa kortfilmen “Wanderers”. En film gjord av Erik Wernquist, astronomiintresserad grafiker som vanligtvis sitter och jobbar i en källarlokal på Södermalm.
108650530
"Jag ville göra filmen utifrån ett mänskligt perspektiv, genom att ge tittaren en referenspunkt i varje bild som gjorde det möjligt att föreställa sig hur det skulle vara att stå vid kanten av Victoriakratern på Mars eller att segla över Ligeia Mare på Titan", säger han.
Han hade snubblat över en mening i Carl Sagans bok Pale Blue Dot, uppföljaren till Cosmos. Han skrev om hur de andra planeterna i vårt solsystem utlovade nya möjligheter för mänskliga upptäcksfärder, och hur de står redo för oss när vi väl kan ta oss dit. Och så kom kickern:
“Silently, they orbit the Sun, waiting.”
“För några år sedan, när jag började fundera på att göra den här kortfilmen, så lyssnade jag på ljudboksversionen av Pale Blue Dot som Carl Sagan läst in. Jag tänkte att den meningen vore fin att ha i slutet, som ett uns av en uppmaning”, säger Wernquist.
Ur Wanderers.
Hans film kom ut i november 2014 och blev en omedelbar hit. Miljontals såg den på Vimeo. Bloggar och nyhetssajter över hela världen uppmärksammade den. Den åttonde december plockades filmen upp av Nasa-bloggen Astronomy Picture of the Day, så nära man kan komma en officiell hall of fame för rymdbilder. På Twitter föreslog astronomer att man skulle dra igång en gräsrotsfinansieringskampanj under rubriken "Hire this guy to visualize all of the space things. ALL OF THEM."
Wernquist tror att framgången kan ha att göra med att vi nu är i ett läge där liv i rymden som främsta konstnärliga motiv börjar tappa mark, eftersom forskningen allt mer klarlägger att vi är ensamma åtminstone i vårt eget solsystem.
“Nu kanske folk rent berättartekniskt börjar bli beredda att lyssna på och berätta historier som har med astronomi och rymden att göra – även fast de inte innehåller aliens”, säger han.
"Earthrise". Foto: Nasa
Wanderers sällar sig till en tradition av ögonblicksbilder som tycks inskärpa rymdens ogreppbara dimensioner i oss. 1968 tog astronauten William Anders en bild på jorden från månen som kallas “Earthrise”. Tjugo år senare föreslog Carl Sagan att rymdsonden Voyager 1 skulle vända sig om och ta på vår egen planets plats i solsystemet, innan den försvann ut i världsrymden, och fick bilden som resulterade i hans boktitel “Pale Blue Dot” i utbyte. 2013 tog Cassini en bild bakom Saturnus, där jorden skymtade mellan ringarna. Det gemensamma har hittills varit avstånd, storlek, en sorts spegel som hålls upp miljontals kilometer bort.
Men där bilderna förr har vänt sig hem igen, som om sonderna längtade tillbaka, så ser vi i Wanderers hur människan utforskar sin planetära grannbygd. Det finns ingen hemlängtan i Wanderers, bara fascination och upptäckslusta.
När vetenskapen började upptäcka att vi var ensamma i vårt solsystem så tappade vi intresset för det i fiktionen, när det egentligen borde ha varit tvärtom.
Dessutom är det realistiskt. Bilderna är tagna av rymdsonder, och sedan utkavlade över 3d-modellerna av Wernquist själv, och transportmedlen dit är problem för “ingenjörerna och inte fysikerna”, för att låna Phil Plaits ord. Vågorna i den kosmiska oceanen börjar slå in över våra anklar. “We are ready at last to set sail for the stars.”
"När vetenskapen började upptäcka att vi var ensamma i vårt solsystem så tappade vi intresset för det i fiktionen, när det egentligen borde ha varit tvärtom. Avsaknaden av liv låg som en skugga över det intressanta som finns att berätta därifrån. Men för att vi ska kunna ta dessa nya upptäckter till oss måste vi ha något att relatera till, och då återstår bara vi själva. Visst, vi är väl fortfarande lite egocentriska, men det är inte nödvändigtvis dåligt”, säger Erik Wernquist.
Någon månad innan Erik fick sin jättesuccé spreds redan en sorts skildring av rymden i Sverige, om än en lite mer provinsiell sådan. Andrev Walden hade med sin bildblogg Rymdslottet, där kronprinsessan Viktoria berättar om universum för prins Daniel, väckt uppmärksamhet och lockat till skratt och eftertanke. Det första inlägget på bloggen har över 17 000 interaktioner på Facebook.
Ur Rymdslottet
“Jag hade ett bokkontrakt baserat på Rymdslottet färdigt, men när förlaget frågade hovet om vi fick använda kungafamiljens huvuden svarade de nej. Det är trist, för målet är helt uppriktigt att väcka människors nyfikenhet för rymdvetenskap”, säger Walden.
Han tror att skälet till att Rymdslottet fungerat är att han smyger in vetenskapen – som människor ofta är mycket mer intresserade av än de själva tror – i en humoristisk kontext. Han utnämndes tillsammans med Erik Wernquist, Interstellar och Philaelandaren till delar av en ny rymdtrend. Men den trenden tror han själv inte finns.
Det vi ser nu är förskalven till den nya rymdåldern.
“Rymden är så outtömlig, och eftersom den levererar nya upptäckter hela tiden tror jag inte man kan se det som en trend. Det vi ser nu är snarare förskalvet till en ny rymdålder. Snart kan rymden vara lika kittlande för unga som den var under femtiotalet”, säger han.
Och medan Erik Wernquist blir stjärnögd av tanken på att utforska våra närliggande planeter, oavsett om de härbärgerar liv eller ej, så är Andrev Waldens stora fascination om huruvida det finns andra där ute. Det kanske märks i hans verk, där han helt låter bli att förbluffa oss med grafiska representationer av planeter och månar och istället smyger in revolutionerande insikter om storlek, siffror och sannolikhet i om vi är ensamma eller inte i en lättsmält dialog mellan prinsar och kungligheter vars ansikten vi ser dagligen.
Andrev och Erik ligger båda ute på gräsmattan en sommarnatt och försöker förstå sin plats i universum, men när de går in och sätter sig framför datorn har de olika sätt att formulera sig. Tillsammans gillrar de kunskapsfällor som nära nog alla som orkar bry sig om att blicka uppåt kan fastna i. Och Andrev tycker att uppmärksamheten pekar på en lucka i svensk mediemiljö, som någon snart bör stiga fram för att fylla.
Redan nu är varje ny bild som New Horizons skickar hem på Pluto den bästa vi någonsin sett.
“Det finns ett glapp mellan barnkanalenvetenskapen och Vetenskapens värld. Den förstnämnda riktar sig mot barn, och den andra köper in dokumentärer avsedda för de som redan är intresserade. Det finns massor av människor där emellan som är mycket mer intresserade av detta än de själva vet”, säger han.
En av de som kontaktade Erik Wernquist för att diskutera samarbeten efter att Wanderers gått jorden runt var Alan Stern, vetenskaplig ledare på New Horizons-projektet. New Horizons är en sond som i juli månad, efter en resa som tagit nästan ett decennium, kommer passera Pluto med kameran i högsta hugg. Redan nu är varje ny bild som New Horizons skickar hem på Pluto den bästa vi någonsin sett, och de rymdintresserade laddar upp inför förbiflygningen som barn inför julafton. Men för att se till att även resten av befolkningen skulle entusiasmeras bad Alan Stern Erik Wernquist att göra en teaser för förbiflygningen.
Det gjorde han så gärna.
aky9FFj4ybE
När New Horizons bilder från förbiflygningen börjar skickas hem kommer Erik Wernquist vara på sina föräldrars landställe i Småland.
“Jag hoppas internetuppkopplingen är tillräcklig för att se livesändningarna, men framför allt är det ju de nya stillbilderna som jag jämna mellanrum kommer titta efter. De som kommer bekräfta hur fel vi hade i vår visualisering”, säger han och skrattar.
Alla prickar på natthimlen är soluppgångar någon annanstans.
Som närmast Pluto kommer New Horizons den 14 juli, vilket blir en perfekt födelsedagspresent till kronprinsessan Viktoria som fyller 38 just den dagen. Hon som i bildserie efter bildserie lärt svenska folket om teorin bakom den enorma verkligheten vi omges av. Hennes manusförfattare Andrev Walden kommer inte följa sändningarna så noga, eftersom det sannolikt inte kommer upptäckas liv där. Hans blickar söker sig ännu längre ut.
“Det är stort att veta att det regnar och slår in vågor och snöar på andra planeter, att tänka på att alla prickar på natthimlen är soluppgångar någon annanstans”, säger han och fortsätter:
“Jag tror att de två största frågor som människan ställt sig – var kommer vi ifrån, och är vi ensamma – mycket väl kan vara besvarade redan om tio-femton år. Om du bara äter rätt och rör på dig kan du få vara med om de ögonblicken.”
Pluto och dess måne Charon på den senaste bilden från New Horizons. Foto: Nasa
Andrev Waldens fem tips: Nätets bästa rymdpopvetenskap
- Bloggen bad astronomy
Phil "Bad astronomer" Plait är samtidens kanske bästa popvetenskapliga skribent. Full blown fysiker och astronom som i regel rör sig på en tillgänglig nivå när han massakrerar science fiction-filmer (hans paradgren) eller förklarar det senaste från rymden. - Podden StarTalk Radio
Astrofysikern Neil deGrasse Tysons podcast. I synnerhet avsnitten där komikern Eugene Merman sitter med. Favoritavsnitt: LIVE @ SF Sketchfest, om sökandet efter liv i rymden med Bill Nye ("the Science Guy"), Seth Shostak (SETI-institutet), Dave Foley (Kids in the hall) och Eugene Merman (världens kanske roligaste människa). Du hittar avsnittet här. - Youtube-användaren Fraser Cain
Fraser Cain, skaparen till popvetenskapliga sajten Universe Today håller mängder av brinnande kortlektioner i astrofysik och astronomi på sin egen youtubekanal. Pedagogiskt och lättillgängligt. - Nyhetsportalen Science Daily
För snabb, daglig översikt av vetenskapsnyheter. Varje nyhet paketeras med både kort sammanfattning och längre text. - Podden Radiolabs legendariska rymdavsnitt
New York-baserade kvalitetsradioprogrammet/podcasten Radiolab är inne på 13:e säsongen men det kritiskt stämningsfulla temaavsnittet "Space" från 2004 räknas fortfarande som ett av seriens bästa.
