Från trottoaren på Regeringsgatan sticker Spotifys nya huvudkontor knappast ut. Fasaden på byggnaden, som fått det storslagna namnet Urban Escape, påminner om vilket annat kontorskomplex som helst i Stockholm.
Men delvis undangömt bakom hantverkare i reflexvästar och byggnadsställningar breder sig ett monster ut. Här arbetar närmare 1 300 av koncernens totalt 4 000 anställda. Flytten till den tolv våningar höga byggnaden blev klar i slutet på 2017.
”Alla nya medarbetare tas in på en två dagar lång introduktionskurs. Det är ungefär 300 nya medarbetare i kvartalet”, säger Spotifys hr-chef Katarina Berg.
Denna gång är det den svenska mediekåren som blivit inbjudna till skrytbygget. Transparens ska gälla framåt, enligt den nya amerikanska kommunikationschefen Dustee Jenkins. Tidigare har Spotify knappast gjort sig kända för sin öppenhet.
Men redan i väntan på hissarna i entrén får vi veta att fotografering är förbjudet. Det enda undantaget är när Daniel Ek och hans ledningskollegor Gustav Söderström, Alex Norström och Cecilia Qvist sitter prydligt uppställda på scen.
Läs mer: Daniel Ek: "Vi kan vara lönsamma i dag. Vår modell fungerar"
Ändå vill Spotify-cheferna gärna visa upp de mest spektakulära delarna av huvudkontoret. Vi börjar i en lyxig musikstudio, där artister kan få spela in låtar vid särskilda tillfällen. Lykke Li, First Aid Kit och Hov1 är några som redan har varit där.
Men just nu är det tomt, så när på en ensam ljudtekniker. Från sin stol blickar hon ut över toppmodern utrustning, dyra gitarrer och ett piano i modell större. Allt detta ackompanjeras av mörka träväggar och röda sammetstyger.
”Prince hade nog blivit avundsjuk på det här. Den här studion är definitivt lyxigare än de vi har i Los Angeles och New York, till exempel”, säger Jenny Hermanson, Norden-chef på Spotify.
På väg därifrån passerar vi en lång korridor med konferensrum på bägge sidor. Men bara ett fåtal har ockuperats av Spotify-medarbetare, som ser ut att hålla videosamtal med kollegor på andra platser i världen.
Vi går upp en våning och välkomnas till ett rum för tv-spel, döpt till "Daniel's Gaming Room", vilket kungörs genom en stor skylt vid entrén.
Flera tv-apparater med diverse olika konsoler står uppställda mot ena väggen. Bakom ryggen finns en av Stockholms bästa utsikter där hela stadssiluetten breder ut sig genom stora glasfönster. Kontrasten är nästan absurd.
Vägg i vägg står flera pingisbord i ett rum som närmast kan liknas vid en mindre gymnastiksal i storlek. På ena långsidan står en gigantisk träläktare som hade gjort den lokala idrottsföreningen avundsjuk.
”Jag har mitt kontor på våningen under, på luncherna kan ljudet vara lite frustrerande”, säger Jenny Hermanson.
Men de Silicon Valley-inspirerade lekutrymmena tar inte slut där. Vi vallas vidare till ett rum med flipperspel och andra retroaktiga nöjen. Musiken från apparaterna dånar högt i det trånga utrymmet.
Jenny Hermanson berättar att flipperrummet var ett krav från den andra medgrundaren Martin Lorentzon.
”På det gamla kontoret var det alltid Martin Lorentzon som hade rekorden, han kunde tillbringa hela dagen framför flipperspelet”, säger hon.
Promenaden tar inte slut där. Vi passerar en syateljé, ett karaokerum och ett vr-rum – kanske något mer.
Någonstans här börjar jag fundera på var jag egentligen befinner mig. Särskilt när vi går förbi en lång bardisk med ölkranar, som lika gärna hade kunnat höra hemma på en bar vid Stureplan bara ett stenkast bort.
”Vi har flera 'after works' i veckan. Ibland spelar artister här, medan det är mer spontant andra gånger. Många anställda kommer till och med hit på helgerna”, säger Jenny Hermanson.
Vi stiger sedan ännu högre mot himlen och kliver ut på Spotifys stora takterass. Här hänger Pride-flaggor till höger och vänster och påminner om festligheterna i samband med paraden i Stockholm för någon vecka sedan.
Utsikten smäller om möjligt ännu högre här, än i spelrummet några trappor ner. Här brukar folk äta lunch, arbeta eller bara umgås, berättar Spotify-cheferna. Men just nu är det bara en skock fåglar som slagit sig ner för en paus denna gråa förmiddag.
Till slut är vi färdiga. Vi passerar några medarbetare på vägen ner till verkligheten igen. De pratar engelska, förstaspråket för de 70 olika nationaliteter som utgör Spotifys personalstyrka i Stockholm, och hälsar vänligt. Snabbt traskar de dock vidare med sina klistermärkesbeklädda laptops i handen.
Ungefär här får jag tillbaka förståndet. Bakom den lekfulla utsidan gömmer sig faktiskt ett miljardbolag som blivit världens största musikstreamingtjänst. Kanske behöver det ena inte utesluta det andra, inser jag, och blir plötsligt lite avundsjuk.
Säkerhetsvakten som sett till att alla fotografer och journalister inte irrat iväg på ensamma upptäcktsfärder nickar adjö. Bilder ska vi få ta nästa gång.