Bostadssajten Airbnb har förgyllt många semestrar. Under förra sommaren använde även jag tjänsten både för att hyra och hyra ut, utan några som helst problem eller klagomål. Tills jag i våras fick ett mejl från min bostadsrättsförening.
Den hade, mig veterligen utan större diskussion, beslutat att Airbnb inte var något för vårt kvarter på Södermalm i Stockholm. Till sitt försvar användes den gamla, och numera inaktiva, regeln om att ”skäl” måste finnas till uthyrning av en lägenhet.
Mitt skäl? Jag gillar att resa och gör det gärna på min semester. För att dryga ut min egen semesterkassa låter jag någon annan bo i min lägenhet i Stockholm under tiden, och det för en kostnad långt under vad ett hotellrum i staden skulle kosta.
På det sättet kan jag resa mer, samtidigt som turister utan feta reskassor istället kan spendera sina semesterpengar på nöjen i Stockholm.
Jag är inte ensam om att gilla Airbnb. I morse kunde Di Digital rapportera att antalet bostäder på sajten har ökat med 49 procent i Stockholm och 69 procent i Sverige på bara ett år.
Samtidigt är sju av tio bostadsrättsföreningar i Stockholm negativa till att låta sina medlemmar hyra ut via Airbnb.
De har tagit på sig rollen som bostadsmarknadens egna små lillpoliser.
Jag hade förstått om det var hotellen som var arga på Airbnb – på samma sätt som jag förstår Taxiförbundets ilska över uppstickaren Uber. Självklart är det jobbigt för gamla makthavare när nya uppstickare pressar priserna och lönsamheten på deras marknad.
Men det är alltså bostadsrättsföreningarna som, i stället för att se till medlemmarnas bästa, tagit på sig rollen som bostadsmarknadens egna små lillpoliser.
Det är ett lika sorgligt som ett verklighetsfrånvänt beteende. Ett resultat av bakåtsträvande styrelsemedlemmar som glömt bort vilka de faktiskt representerar.
Resultatet blir att lägenhetsägare in i det sista försöker dölja att de hyr ut via Airbnb. Vilket de bevisligen gör. Samtidigt som grannar ombeds spionera och sälja ut varandra, likt karaktärerna i filmen “De andras liv”, om livet i angivarsamhället bakom järnridån i Östtyskland.
Styrelserna kan helt lagligt gå sina medlemmar till mötes.
Styrelserna kan, tro det eller ej, helt lagligt gå sina medlemmar till mötes. Man kan till exempel ta ut en avgift av de som hyr ut i andra hand, för att dryga ut föreningens kassa. Man kan även sätta upp en tidsbegränsning för uthyrningen, så att man slipper en situation likt den i Barcelona, där förmögna köper upp lägenheter för att hyra ut året runt.
Uber är numera en synlig och väletablerad aktör i svenska storstäder. På samma sätt är tjänster som Airbnb en ofrånkomlig del av det uppkopplade samhället.
Vore det inte fantastiskt om även bostadsrättsföreningarna slutade sätta käppar i hjulen för den utvecklingen och i stället gick sina medlemmar – uthyrarna – till mötes.