Höstregnen är här och grillsäsongen har tagit slut. Nu är det äntligen slut på brända revben, karboniserade grillkorvar och kycklingar som aldrig blir klara för att kolen tog slut. Det är ju rent förbannat att det aldrig går att lära sig riktigt hur man grillar riktigt bra. Det beror givetvis på att det inte finns tillräckligt bra gadgets…
Bra kockar skulle ha skrockat vid ett sådant uttalande. De skulle ha sagt att misslyckandena i uteköket beror på att vi inte spenderar tillräckligt mycket tid där. Att mormors köttbullar är så fantastiska just precis för att hon har gjort dem tusen gånger och att även mormor skulle ha bränt flintasteken i brist på övning.
Tur då att det är på gång verktyg som kommer att göra oss till proffs i köket. Jag åt nyligen den mest perfekta tillagade entrecote jag varit med om. Den lagades av mig själv, men jag var bara assistent. Själva hjärnan bakom biffen var en dator, en sensorsticka och en uppkopplad stekhäll från det tyska företaget Cuciniale.
Det gick på följande sätt:
Jag valde på en iPad vad jag ville laga (entrecote) och hur jag ville ha den. Inte bara på nivån rare/medium rare/well done etc. utan exakt, på en steglös skala. Jag valde också hur välstekt köttet skulle vara på ytan, även det på en steglös skala.
Sedan plingade det till och jag instruerades att sätta på plattan. På plattan satte jag en stekpanna och i stekpannan lade jag stickan (GourmetSensor, €129). Den ser ut som en stektermometer och hänger på kanten av stekpannan med en hake.
Den är fullpackad med sensorer som pratar med blåtand med iPaden där jag valde vad jag ville laga och iPaden pratade i sin tur med spishällen för att kunna ställa effekten exakt. Exakt i det här sammanhanget betyder inte läge 6 eller 7 på spisen, utan steglöst, justerat på sekundnivå baserat på feedback från sensorerna i stickan.
Fine, det var ingen normal spis du kan köpa på Elgiganten, men väl en helt vanlig häll som hackats och försetts med en uppkoppling.
Nåväl. Ny instruktion: Häll olja i pannan.
Jag kan nu se på skärmen att oljan värms upp och stabiliseras i temperatur. ”Pling”: Lägg i köttet.
Fyra minuter senare. ”Pling”: Vänd.
Hur kan datorn veta att det är dags? Jo, för det första känner sensorn naturligtvis av vad det är för slags stekpannan jag satt på spisen; aluminium, stål, gjutjärn etc. Och sedan känner den av värmeförlusten när köttstycket läggs i. Därmed går det att räkna ut vikt, tjocklek mm. och därmed även när det är dags att vända köttet.
Efter ytterligare några minuter uppmanas jag att sticka in sensorstickan (som naturligtvis har en termometer i sig) i köttet. Efter ytterligare några minuter upplyses jag om att entrecoten är klar. Den är givetvis perfekt!
Och här kommer det intressanta. Den blir givetvis perfekt varje gång. Liksom risotton, sparrisen, eller vad det nu än må vara som vi vill laga. Ingen kock i världen klarar det för alla olika sorters recept.
Detta sätter fingret på något som är större än min förmåga att steka entrecote, nämligen hur vi kan få hjälp att laga mat vi annars inte kan. I mitt fall kanske inte entrecote är den största utmaningen. Däremot är fisk något jag tycker är så pass svårt att jag ofta avstår. Risotto får jag bara för mig att göra då och då, med ytterst varierande resultat. Jag är inte ensam.
Den blir perfekt varje gång. Ingen kock i världen klarar det för alla sorters recept.
Snittfamiljen går runt på ca 10 recept och det är inte säkert att de nödvändigtvis är vare sig de godaste, nyttigaste eller billigaste, men det är fullt mänskligt att vara begränsad.
Däremot behöver vi inte vara begränsade i framtiden, vilket min entrecote-upplevelse visar.
Stickan och appen finns redan idag, men eftersom inte min häll är uppkopplad (vitvaror är rent bedrövligt dåligt utrustade med API:er, dvs möjligheten för andra apparater/datorer att interagera med dem) så får jag fortfarande hålla till god med instruktioner som ”höj till 8, sänk till 6” etc.
Men nästa gång jag byter ut köksutrustningen ska den banne mig vara uppkopplad. Så om Electrolux et al menar allvar med att de har ambitionen att göra mig bättre i köket så är det sannolikt vettigare att förse spisen med ett API än att skicka med en kokbok.
Johan Jörgensen
Det här är ett blogginlägg av Johan Jörgensen. Följ honom här!