Att wearables, och då i synnerhet sådana med fitnessvinkling, är här för att stanna får ses som ett faktum. Måhända kommer de ändra form eller göra fler saker, som de smarta klockorna exempelvis, men den här tillgången till data om våra vardagliga liv öppnar lite för många dörrar för att försvinna.
Jag hade inte alls vaknat femton gånger under natten, eller ens sovit för lite
För egen del var det ett tämligen begränsat fitnessarmband som öppnade mina ögon. Jawbones Up-serie är inte bara ett bra alternativ för dig som vill tävla med vänner och kollegor (via deras app förstås), utan även om du har sömnsvårigheter. Egentligen är det inte ett problem som Up ska lösa, även om den försöker påminna dig att gå och lägga dig i tid, men med sin väldigt begränsade datamängd lyckades den ändå förändra mina morgnar.
Jag är nämligen inte det minsta morgonpigg och har vaknat med känslan av bristfällig sömn varje dag i åratal. Det har inte direkt uppskattats av min omgivning. Morgonhumöret blir inte det bästa om du känner att du inte sovit nog och vaknar med en tung suck.
Saken är den att jag inte alls vaknat femton gånger under natten, eller ens sovit för lite, som jag trodde. Allt som behövdes för mig att inse min missuppfattning var lite sömndata. Datan, som är lätt nog att samla in via wearables, eller en sömnapp på din telefon eller smarta klocka, berättade nämligen hur det var med min sömn, på riktigt.
Hade jag vaknat femton gånger?
Nej. Oftast var det minimalt med störningar i sömnen.
Hade jag bara sovit fyra timmar?
Nej. Vanligtvis var det de dryga sju timmarna som jag mår bäst av.
Hade jag sovit lätt?
Nej. Gott om såväl djupsömn som REM-sömn visade sig vara normen i mitt sovande.
Med datan framför mig blev det uppenbart att känslan av dålig sömn kom någon annanstans ifrån. Den vetskapen var allt som behövdes för att ta bort mina morgnars tunga suckar och mindre trevliga morgonhumör. Jag blev förstås inte mer morgonmänniska för det, men det är en markant skillnad mellan att börja dagen nedbruten och less, mot att faktiskt känna sig utvilad. Allt som behövdes var ett bevis på att allt inte var så jävligt som det kändes.
Wearables må förändras, men rollen de spelar när de nyttjas rätt kommer vara desto mer beständig. Mycket av det som Jawbone Up gör kan såväl de direkta konkurrenterna från Fitbit eller Misfits göra, men också en telefon eller smart klocka.
Appar som (finns i t.ex. App Store) är utmärkta för det här. Vill du gå ännu längre så finns det gott om prylar som vill vara med och analysera din sömn. Lampor som tänds gradvis sägs ge dig ett bättre uppvaknande än den gapande väckarklockan, exempelvis. För mig är det inget som kommer in i sovrummet, för min sängkamrat och jag har helt olika tider, men tanken är god och vaknar du av ljusförändringar så är det helt klart något att titta närmre på.
Hjälp med att gå och lägga sig i tid finns det gott om, i såväl appar som wearables. Ofta är ju det ett större problem, för du fastnar i en bok, framför en film, eller – ännu värre – en datorskärm av något slag. Skärmarna är ett otyg, för övrigt, så sover du dåligt är steg ett oftast att ta bort dem 30–60 minuter innan du går och lägger dig. Då slipper du blått ljus som aktiverar hjärnan och får lättare att somna.
Själv sover jag bra nu för tiden. Jag behöver inget armband som berättar när jag ska gå och lägga mig, vakna, eller ens samla på datan för att se hur jag sovit. Det känner jag själv, vis av insikten att uppfattningar inte är värda något förrän de är bekräftade. Då och då tar jag fram min Up 3 (annars pensionerad till förmån för nyare prylar på handleden) och har den på mig några nätter, bara för att vara säker på att jag inte trillat dit igen.
Men nej. Jag vaknar utan tunga suckar, med ett leende, om än med ett larvigt överdrivet kaffesug.
Thord D. Hedengren är författare, skribent, och grundare av ett flertal företag, däribland byrån Odd Alice. Han har skrivit om nöjeskultur, internet, prylar och teknik sedan 90-talet. För Di Digital bloggar han om hur tekniken påverkar våra liv.
