Mannen som i folkmun kallades för Golden State Killer misstänktes för över 50 våldtäkter, ett dussin mord och ett hundratal rån i USA mellan 1974 och 1986. Polisen hade för längesedan gett upp hoppet om att hitta den okände gärningsmannen, men så gjorde man ett nytt DNA-fynd och kunde spåra den före detta polisen Joseph DeAngelo genom en släkting.
Forskningen kring DNA-analys har gått raskt framåt de senaste åren och i dag finns det en uppsjö av internationella tjänster riktade mot konsumenter som kan användas för att matcha DNA.
I fallet med Golden state killer laddade polisen upp rådata från DNA på den publika databasen Gedmatch, som startades som en hobby av två män. Syftet med Gedmatch är inte att man ska kunna hitta misstänkta brottslingar via databasen, utan att utreda släktskap, men polisens agerande var inte ett brott mot tjänstens regler.
Andra tjänster som 23andme, Ancestry, Family Tree DNA, Myheritage och Helix är – till skillnad från Gedmatch – kommersiella aktörer dit man skickar in ett salivprov på en sticka för att kartlägga sitt ursprung eller sin hälsa (gäller inte alla tjänsterna).
Läs också: Stanford-forskaren: DNA-bolagen dansar runt frågan kring vem som äger datan
Till exempel hävdar 23andme att det i deras system inte går att använda någon annans DNA-prov, även om man rent tekniskt skulle kunna utge sig för att vara den personen. 23andme och Ancestry har också gått ut och sagt att det krävs domstolsbeslut för att få ut information därifrån.
Metoden med DNA-tjänster är även något som den svenska polisen tittar närmare på. Utredningen förväntas vara klar någon gång under nästa år, men mer än så vill inte kommentera frågan från polisen i Sveriges sida.
Samtidigt har tillvägagångssättet väckt frågor kring etik och personlig integritet. Fallet med Golden State Killer har även diskuterats i de svenska forumen för släktforskning och DNA-spårning, där man har gått från upprördhet till att många är positiva till utvecklingen. Det säger Mats Ahlgren, aktiv släktforskare och en av grundarna till nätverket Svenska sällskapet för genetisk genealogi.
Han är själv positiv till att man använder DNA-tjänster för att hitta mördare, men skulle det gälla mindre brott som till exempel snatteri är han mer osäker.
“Det finns en risk med allt vi gör, men så länge vi hanterar vårt eget DNA och tar ansvar för vår egen handling så är den vår egen. Det är när vi börjar importera någon annans DNA, ja den debatten lever fortfarande”, säger Mats Ahlgren.
Han uppskattar att 90 000 svenskar har skickat in ett DNA-prov för analys. Motsvarande siffra globalt ligger på över 15 miljoner personer.
“Jag läser nästan dagligen om att man har förlorat eller hittat sin okända pappa, farfar eller morfar”, säger Mats Ahlgren.
Det finns många solskenshistorier. Till exempel den om de två svenska tvillingarna Maria Johansson och Henrik Erngren Othén som adopterades från Sydkorea och hittade varandra i vuxen ålder. Men för en del kan ett DNA-prov också innebära att man förlorar en förälder, när den som var ens pappa visar sig inte vara det.
Det kan alltså innebära en personlig risk i att upptäcka saker om sin bakgrund som man inte visste om. Däremot är integritetsfrågan kring vad som händer med DNA-resultaten knappt något som diskuteras i de svenska forumen, menar Mats Ahlgren.
“Från början pratade inte de här tjänsterna så mycket om vad de gjorde med datan. Som till exempel att 23andme använder den för att sälja till läkemedelsbolag. Men sedan kom det fram och man får numera frågan “vill du vara med”, säger Mats Ahlgren.
Utifrån mitt perspektiv deltar jag gärna i forskning och det är inget som stör mig.
80-90 procent av användarna säger ja till att deras DNA-data används i forskning av olika slag. Det kan vara till exempel på universitet, forskningsinstitut och olika företag. Av dem Di Digital har pratat med handlar beslutet om att ge tillbaka till samhället och hjälpa forskningen kring ny medicin eller olika hälsotillstånd.
”Det jag upplever diskuteras i olika släktforum är den uppsjö av företag som erbjuder det här. Vissa har flera olika typer av test och de kostar mycket. Men den etiska biten och vad företagen använder datan till tycker inte jag verkar vara något folk tänker på”, säger Mea Engström, som har släktforskat länge och har skickat in sitt DNA för att få bättre träffar.
“Utifrån mitt perspektiv deltar jag gärna i forskning och det är inget som stör mig”, säger hon.
Mats Ahlgren instämmer och menar att det finns en medvetenhet kring att datan används, men i och med att bolagen lovar att den först anonymiseras är risken att nå en enskild person ganska liten.
“I USA finns det också ett bra vapen, i och med att står i bolagens användarvillkor. Bryter de mot dem finns det ett hot om stämning”, menar Mats Ahlgren.
Läs också: "Snart kommer vi ha gps:er för vår hälsa"