Annons

Fast i ett klaustrofobiskt fängelse: ”Jan Helin, ta bort mig!”

Di Digitals krönikör Tove Andersson (till höger) skrattar åt den gamla ”Jan Helin, ta bort mig!”-memen (bilden är ett montage.
Di Digitals krönikör Tove Andersson (till höger) skrattar åt den gamla ”Jan Helin, ta bort mig!”-memen (bilden är ett montage. Foto: Jonas Ekströmer, Amanda Lindgren
Ditt digitala jag ligger ute och skvalpar på världens vida nät. Det är lätt att bli klaustrofobisk över hur ens data analyseras, säljs vidare och läcks, skriver Di Digitals nya krönikör Tove Andersson.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Ligger i soffan med datorn på magen och läser om Ola Bini, den fängslade svenska utvecklaren, på Twitter. Plötsligt blinkar den lilla lampan vid kameran till. Vem där? Har ett Ingrid Marie-klistermärke som insynsskydd över kameran, men blir naturligtvis lite nyfiken. Som ett anonymt chatroulette. 

Filosofen Jeremy Bentham designade på 1700-talet idén om ett fängelse där varje fånge ständigt kunde övervakas, men aldrig veta när så var fallet. Du skulle aldrig veta om det faktiskt stod någon på den andra sidan av det mörka glaset. Syftet var att skapa en känsla av ett osynligt allvetande som fick fångarna att sköta sig. Bentham beskrev sin innovation som ett nytt sätt att utöva makt över människors sinne, på en skala utan motstycke. Panoptikon är i dag återigen ett aktuellt koncept.

I mitt fall är det nog redan försent. Jag har under de senaste 15 åren berättat allt om politik, religion och pengar i digitala konversationer med nära och kära, utan en tanke på att den datan skulle komma att analyseras, säljas vidare eller läckas. 

Tillsvidare skvalpar mitt digitala jag runt lite här och där bortom min kontroll på världens vida nät.

Så jag blåser på med nya storys på Instagram. Det är jättekul. Ger mig illusionen av kreativt skapande under en annars mer eller mindre corporate dag. Och folk har sedan koll när jag springer på dem på stan. ”Ja, men du var ju i Texas ja, sjuk du är som besöker en skjutbana haha!”. Ett slags nytt digitalt vänskapsband utvecklas. Det känns bra.

Något annat som känns bra är att vi inte köpt hem någon Amazon Alexa efter att Bloomberg nyligen rapporterade att företaget har tusentals anställda vars jobb är att lyssna på användarnas privata konversationer i hemmet för att förbättra den digitala assistenten. Anställda vittnar om att de skrattar åt och delar roliga ljudklipp med varandra, men också att det är jobbigt när de överhör sexuella övergrepp eller andra grova brott. 

Läs mer: Di Digitals nya krönikör: ”Techjättarna förskansar sig monopol” 

Jag lägger fem timmar på att VPN-googla hur jag bäst går tillväga för att ta bort tolv år av irrelevanta bilder.

Det är lite olika hur man känner för det här med insyn. Min kompis gestikulerar vilt samtidigt som hon byter om trots att förbipasserande och eventuella stalkers kan se allt genom det stora fönstret. Så låt dem titta då. 

I många branscher är digital närvaro i sociala medier ett måste, att bygga personligt varumärke med mera. Lika självklart som att de viktigaste mötena i dessa branscher tas mellan två glas på krogar som Riche eller O-baren. Det är en oskriven regel att du går miste om alla de viktigaste mötena och möjligheterna om du inte närvarar där. 

Jag lägger fem timmar på att VPN-googla hur jag bäst går tillväga för att ta bort tolv år av irrelevanta bilder, kommentarer och ”Hej Fiiiiiinaaa, kommer till Uppsala i helgen, ska vi mysa då?” från Facebook. CTRL+ ALT+ DELETE. Man har utlovat en magisk ta-bort-allt-utan-att-radera-kontot-knapp, men lanseringen av denna skjuts på framtiden. Hinner få bort ett fragment av mina gamla poster före jag tröttnar. Det har blivit sommar i april och det finns roligare saker att spendera sin lördag på än att dammsuga Facebook. Som att frysa med vänner på en blåsig uteservering i solen till exempel.  

Vi skrattar åt den gamla ”Jan Helin, ta bort mig!”-memen. Generationsgapet på internet var aldrig tydligare än där och då i Aftonbladets kommentarsfält 2012. Väldigt meta. Och väldigt kul. 

Tillsvidare skvalpar mitt digitala jag runt lite här och där bortom min kontroll på världens vida nät. En känsla av klaustrofobi smyger sig på.

”Sergey Brin, ta bort mig!” 

Gästkrönika: Ett nytt kvinnligt ledarskap träder fram 

Tove Andersson är en profil inom blockkedjecomunityn. Hon är rådgivare och föreläser om blockkedjor, tech och kommunikation, sitter i styrelsen för medtechbolaget Brighter och är grundare av Kryptogäris, Nordens största nätverk för kvinnor och ickebinära med intresse för blockkedjor och kryptovalutor.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies