Annons

Han räddades från döden av Daniel Ek och blev tech-sfärens ”legosoldat”

Moha Bensofia i sin paradvåning på Östermalm i Stockholm.
Moha Bensofia i sin paradvåning på Östermalm i Stockholm. Foto: Jack Mikrut
Daniel Ek räddade honom från en säker död i Libyen och nu är han vd på en av Stockholms mest intressanta startups. Det är en presentation du inte läser varje dag. Di Digital har träffat ”techbranschens främsta legosoldat”, Moha Bensofia.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Filmen om Moha Bensofia, den dagen den produceras, kommer bli en modern Forrest Gump. Hans krig var inte i Vietnam, men väl i Libyen under den arabiska våren. Istället för att dra på sig följare genom att springa gör han det med styrketräning. Hans bästa kompis har heller inte grundat en kedja av räkrestauranger, utan världens största app för strömmad musik. Och ordspråket hans mamma lärt honom handlar inte om en chokladask utan lyder ”Sabe más el diablo por viejo que por diablo”.

”Det betyder ungefär ’djävulen vet inte mest för att han är djävulen, han vet mest eftersom han är gammal’. Och jag är en gammal djävul”, skrattar Moha Bensofia.

Men med sina 40 år är han inte på långa vägar äldst i startup-Stockholm, men mätt i erfarenheter är han garanterat i toppskiktet.

Men min ribba för vad det innebär att ”ha pengar” nog är lägre än andras.

Bakom varje framgångsrik svensk startup står en briljant grundare. Ofta en briljant, skygg grundare. 

Moha Bensofia behövde inte många dagar i Sverige för att inse det.

Han har inte det som de briljanta grundarna har, men han har en sprudlande personlighet, är komplett orädd och skyr inte lite skit under naglarna. Det gör honom till en älskling bland alla de skygga grundarna som helst bara vill fokusera på sin produkt.

Han äter bara en gång per dag (middag), tränar 365 dagar om året och säger att han älskar sitt liv. Och man tror honom. 

Moha Bensofia visar upp Mendis produkter – ett neurofeedback-pannband och ett spel i mobilen.
Moha Bensofia visar upp Mendis produkter – ett neurofeedback-pannband och ett spel i mobilen. Foto: Jack Mikrut

Moha Bensofia har under våren tagit sitt första riktiga vd-jobb på startupbolaget Mendi som Di Digital skrev om för några veckor sedan.

Men hans ganska korta karriär på Stockholms techscen började 2014 då han, efter att ha kommit hit med hjälp av Daniel Ek, fick ett uppdrag av fiskeappen Fishbrain. Han jobbade för att få 1,5 procent av bolaget och efter att ha tagit tjänsten från 300 000 användare till tre miljoner sålde han allt för att göra något annat.

Han gick vidare till engagemang i världens största i e-sportlag, danska Astralis, där han äger 4 procent, ”Waroncancer”, där han äger 14 procent och Natural Cycles, där han inte får prata om storleken på ägandet. Han har också hunnit hoppa på och av Werlabs, där han hade 4 procent.

Hur mycket pengar han har tjänat hittills vill han inte gå in på exakt, men vid sin exit från Fishbrain värderades bolaget till omkring 220 miljoner kronor, vilket skulle innebära att hans andel vid tiden var värd 3,3 miljoner. Sin exit från Werlabs skedde vid en tid när blodtestföretaget värderades till 171 miljoner, vilket motsvarar 6,8 miljoner för hans andel.

Waroncancer, där Moha Bensofia är kvar och dessutom är styrelseordförande, har bland annat tagit in pengar från H&M:s ordförande Karl-Johan Persson och Kivragrundaren Stefan Krook. Bolaget värderas efter en nyemission i slutet av 2019 till 62 miljoner, och Bensofias del således till 8,6 miljoner.

”Men min ribba för vad det innebär att 'ha pengar' är nog är lägre än andras”, erkänner han.

”Jag kommer från ett land där det inte springer runt miljardärer på gatorna. Men jag kan äta samma mat om jag har fem miljoner som han som har fem miljarder. Han kommer inte njuta mer av sin stek än jag.”

Förra året tyckte att han hade tjänat tillräckligt för att inte jobba mer. Men det var då han hittade Mendi.

”Det är mer än en besatthet. Det är första gången jag verkligen kan känna att jag brinner för det jag gör. Det handlar inte ens om pengar längre, som det gjorde i början. Det handlar om att förändra världen”, säger han med sådan inlevelse att blodet i ådrorna på hans tjurnacke pumpar.

Det gick från Muammar Khadaffi till talibaner. Från dåligt till värre. Så jag funderade på hur jag kunde bidra.

Moha Bensofias föräldrar flydde från Muammar Khadaffis Libyen under tidigt 80-tal. De ville bort, var spelade inte så stor roll. Att valet föll på Costa Rica hade mest att göra med att Mohas pappa lärt känna landets konsul i Tripoli. 

För 10 000 dollar blev hela familjen medborgare i det centralamerikanska landet och ett nytt liv kunde börja.

”Jag älskar Costa Rica. Det är ett väldigt jämställt land – ett feministiskt land. Ingen skulle kasta en cigarettfimp på marken eller en plastpåse genom bilfönstret. Det är otänkbart. Den typen av värderingar sitter djupt rotat i mig”, säger Moha Bensofia.

Första gången han förstod att det var hans personlighet som skulle ta honom ut i världen var när han fick uppdraget att rädda ett lokalt bolag som höll på att gå i konkurs. Företaget var inte det speciella – en underleverantör inom Costa Ricas jordbruksexport – men han lyckades snacka verksamheten tillbaka till blomstring.

Snabbspolar vi fram till 2010 hade hans engagemang skiftat till hälsosam snabbmat. Han hade inte mycket kontakt med sitt gamla hemland Libyen vid den tiden, men gjorde ändå en ansats att finansiera sina lågkaloriburgare med hjälp av libyska kontakter med oljepengar.

”De brydde sig inte så mycket om vad det var, men de sa ’kom hit så pratar vi om det’. Så jag åkte till Libyen för att stänga affären. Det var bara några dagar innan Hosni Mubarak tvingades bort från makten i Egypten”, säger Moha Bensofia.

Han trodde inte att Khadaffi skulle kunna tryckas undan på samma sätt, men när oroligheterna spillt över från Tunisien in i Libyen stod han vid ett vägskäl; Åka hem till Costa Rica, se på tv när historia skrevs och fortsätta steka smala burgare – eller stanna, ta värvning i motståndsrörelsen och själv vara med och skriva historien.

Moha Bensofia berättar om känslan när revolutionens vindar blåste i Libyen och han bestämde sig för att bli en del av historien. Trots att det var med livet som insats.
Moha Bensofia berättar om känslan när revolutionens vindar blåste i Libyen och han bestämde sig för att bli en del av historien. Trots att det var med livet som insats. Foto: Jack Mikrut

”Allt förändrades för mig. Alla mina andra åtaganden blev sekundära. Det var en sådan anda av framtidstro som drog fram genom Libyen då. En riktig revolution”, säger han.

Han visar undersidan av sin vänsterarm, ett ärr från en skottskada där en bit av en kula fortfarande sitter under huden.

Inbördeskriget i Libyen pågick under sommaren 2011, men det som hände sedan var inte mycket bättre, vilket ledde Moha Bensofia in på nästa steg i livet.

”Det gick från Khadaffi till talibaner. Från dåligt till värre. Så jag funderade på hur jag kunde bidra. De började prata om att dela upp pojkar och flickor i skolorna, vilket ju är en grogrund för radikalisering. Kvinnor skulle inte få träna, de skulle stanna hemma. Den typen av grejer”, säger han och återkommer till sin djupt rotade costaricanska inställning.

”Jag har svårt att släppa mina övertygelser, jag borde kanske varit smartare och bara backat ut, men jag kunde inte.”

Istället satte han upp olika rörelser för att motverka extremisternas inflytande. Bland annat en träningsgrupp på Facebook.

”Jag ville sprida lite sunt förnuft och anordna olika event där kvinnor och män fick träna tillsammans. Det framstod i vissas ögon som väldigt radikalt. Det här är alltså ett land där alla bär vapen, så ska du börja bråka så måste du vara beredd på det värsta.”

Det var här Daniel Ek kom in i bilden. Via sin fru Sofia Ek, som själv hade uppdrag i Libyen, lärde han känna Moha Bensofia och tillslut var det också Spotifygrundaren som fick rädda honom från extremisterna.

”Det blev omöjligt att vara kvar. De hotade att döda mig om jag inte lämnade landet inom 48 timmar. När tiden höll på att gå ut fick jag hjälp av Daniel”, säger Moha, som inte vill gå in på exakt på hur räddningsaktionen gick till.

Men till Sverige kom han. Och här startade nästa kapitel.

Mycket av framgången med Fishbrain handlade om att jag åkte till USA och drack tequila på fiskebåtar.

Moha Bensofia växte inte upp fattigt, men inte rikt heller. När han kom till Sverige från Libyen hade han egentligen ingenting. Daniel Ek gav honom en telefon och ett gäng böcker från sitt Kindle-konto.

”Jag började läsa ’Lean startup’ och ’Hacking growth’ och ställde en massa frågor om allting. Jag visste inte vad Uber eller några av de andra stora startupbolagen var. Jag hade bott i Libyen i fyra år.”

Sverige skulle ganska snabbt visa sig perfekt för Moha Bensofia och hans personlighet. Han identifierade det blomstrande startup-communityt i Stockholm, men också vad entreprenörerna och grundarna saknade.

”De saknar ibland den icke-techiga kompetensen. Den där ’gå ut och sälj det’-mentaliteten. Mycket av framgången jag hade med Fishbrain handlade om att jag åkte över till USA och drack tequila på fiskebåtar med människor. Den mänskliga kontakten.”

Nej, det är inte ett filter. Moha Bensofia har en inbyggd grill i sitt köksbord. ”Ni kan skriva något om hur 'flaming hot' vår nya startup är?”, skojade han med fotografen Jack Mikrut.
Nej, det är inte ett filter. Moha Bensofia har en inbyggd grill i sitt köksbord. ”Ni kan skriva något om hur 'flaming hot' vår nya startup är?”, skojade han med fotografen Jack Mikrut. Foto: Jack Mikrut

Tesen var att om Fishbrain kunde komma in på den marknad där flest människor fiskar så skulle appen sprida organiskt därifrån. Den platsen var Tampa bay, Florida.

”Jag är världens sämsta fiskare. Men det finns många bilder på mig med stora fiskar. Vanligtvis var det någon annan som drog upp dem och sedan lät de mig vara med på bilden”, säger han med ett skratt.

Fishbrain startade ett ambassadörsprogram där fiskare fick synas i bolagets Instagramkanal och i utbyte sätta Fishbrains logo på sina båtar och kläder.

”De framstod som sponsrade, vilket är en egogrej i den världen. Det kostade oss ingenting, men många ville vara del av programmet.”

När han tillslut tackade för sig och sålde sitt nyvunna innehav i Fishbrain hade ryktet om honom spridit sig.

Han fick fler uppdrag.

Han hoppade på Student.com där vd:n Luke Nolan snabbt kom att titulera honom sin främsta ”mercenary” – legosoldat.

”Jag är den man skickar ut i fält och som kommer tillbaka med en skalp. Men det handlar inte om att jag är bra på att ’nätverka’ – jag hatar det ordet. Jag är däremot helt öppen och transparent. Det är så jag lyckas med det jag gör och det som gjort att jag fått respekt i den här världen. Jag bullshitar ingen. Men jag har lyckats kapitalisera på min personlighet.”

Hur har allt som hänt dig format dig som person?

”Jag tror att jag känner större tacksamhet till livet än många andra. Jag hade kunnat dö så många gånger på vägen. För 20 år sedan låg jag i koma fem dagar efter en drogöverdos. Jag har fortfarande ptsd från kriget i Libyen. Jag har dessutom klantat mig och sabbat saker flera gånger än jag kan räkna. Men jag har haft turen att ha människor runt mig som gett mig en andra, en tredje och en tionde chans. Det gör att jag uppskattar saker lite mer och det har jag tagit med mig i mina projekt.”

Han har inte rört en drog sedan den där gången när han var 16 år, ”inte ens gräs”, som han säger. Men att ha tagit sig igenom kriser gör att han oftast ser saker positivt. Han lever med en inställning om att allt förmodligen kommer att lösa sig till det bästa.

”Jag kanske till och med är lite naiv och borde lära mig mer av misstagen”, skrattar han.

Moha Bensofia har lyckats kapitalisera på sin personlighet, som han säger. ”Därför känns det inte heller som ett jobb. Jag går ut och är Moha.”
Moha Bensofia har lyckats kapitalisera på sin personlighet, som han säger. ”Därför känns det inte heller som ett jobb. Jag går ut och är Moha.” Foto: Jack Mikrut

Det är ingen överdrift att kalla dig för risktagare va?

”Nej, det är jag, hundra procent. Den delen av hjärnan som känner rädsla, den fungerar inte som den ska.”

Nu är du vd på Mendi, hur passar den här personen – legosoldaten – som chef?

”Jag ringde Daniel Ek innan jag tog jobbet och frågade honom om han trodde att jag skulle passa. Han sa att jag inte behöver vara expert på ämnet för att vara en bra vd. Experter kan man omge sig med. Däremot måste man ha tre saker, sa han; ’Du måste lyssna och vara lyhörd, det är du. Du måste bry dig om medarbetare och andra längs vägen, och det gör du. Och du måste kunna kommunicera, det kan du’. Efter det tog jag jobbet”, säger Moha Bensofia.

Han tillägger att Daniel Ek också är den första som ringer och påminner honom om att han ”inte åstadkommit ett skit ännu”.

”Den är den typen av kärlek man förväntar sig av sina vänner. Han brukar säga att ’jaha, du har tjänat lite pengar? Gulligt. Men du har massor kvar att bevisa, och nu har du chansen att göra något som inte bara är för dig själv”, skrattar Moha och poängterar att Daniel Ek brukar få igen på gymmet.

Är det du som ligger bakom hans kroppsliga förvandling?

”Absolut, det är hundra procent min förtjänst, haha.”

”Ibland kanske det låter som att jag fjäskar för honom, men det handlar inte om hans position. Han och Sofia är två av de bästa människorna jag känner. De är verkligen bra personer som har funnits där för mig.”

Hur nästa del i den här moderna tappning av Forrest Gump blir återstår förstås att se. Moha Bensofia är kvar som vd på Mendi så länge det inte kommer en bättre person för jobbet.

”I går jobbade jag 20 timmar. Sov två och en halv timme ungefär. Jag har alltid sagt att vd verkar vara det värsta uppdraget. Men jag älskar det nu. Förra året gjorde jag inte så mycket. Jag drack tequila och sov till 13.00. Då kändes det som en bra idé att pensionera sig och leva på det jag tjänat. Men jag är så mycket lyckligare i dag när jag får göra det här som jag verkligen brinner för.”

Vad är din långsiktiga plan? 

”Mendi är min långsiktiga plan, om jag står längst fram eller längst bak i verksamheten spelar ingen roll. Vi ska göra skillnad, och nu när jag har lite pengar är det inte drivkraften heller. Det här är mitt avtryck på världen.”

 

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer