George Harrisson är död. Janis Joplin är död. Men några av Jonathan Taplins tidiga kolleger är fortfarande vid liv.
”Jag träffar Bob Dylan då och då. Marty umgås jag med”, säger författaren under sitt Stockholmsbesök.
Han syftar på regissören Martin Scorcese, som var en okänd filmklippare när Jonathan Taplin och han började jobba ihop under det tidiga 1970-talet.
Den 70-årige Jonathan Taplins CV är som ett uppslagsverk över den amerikanska populärkulturen de senaste 50 åren. Han har varit turnéledare åt några av sin tids största artister, som Bob Dylan and The Band, och ägnat drygt två årtionden åt att producera filmer i Hollywood.
Numera är han akademiker och författare. I sin senaste bok – ”De ansvarslösa”, som nyligen kom ut på svenska – går han hårt åt tre stora techbolag som han anser har roffat åt sig monopol på sina respektive marknader: Amazon, Facebook och Google.
Podd: Är Facebook vår tids tobaksbolag?
Hans tes är att en grupp nyliberala förkämpar – han nämner Google-grundaren Larry Page, Facebook-investeraren Peter Thiel och Amazons vd Jeff Bezos – tagit över sina respektive branscher genom att applicera ett antal radikala grundprinciper.
Till exempel har Peter Thiel hävdat att alla verkligt värdefulla företag till slut hamnar i monopolställning enligt devisen ”the winner takes it all”.
”Om man skalar tillräckligt fort behövs det inte en konkurrerande sökmotor, e-handelsbutik eller socialt nätverk. Tanken att ’the winner takes it all’ är ganska ny. Den typen av dominans hör också till nätverksekonomins natur”, säger Jonathan Taplin.
Han identifierar sig själv som del av en motståndsrörelse. Men han känner sig inte lika ensam i sin kritik mot de stora plattformarna som för två–tre år sedan.
”Det är natt och dag. Jag kände mig väldigt ensam när jag började skriva detta. Nu känns det som att det förekommer en massa kritik. Märkligt nog kommer den också från högerhåll i USA.”
Det senaste amerikanska valet kastade nytt ljus över Googles, Facebooks och Twitters annonsaffärer. Kritiken mot nätverksjättarnas beroendeframkallande like-knappar, notiser och eviga flöden ökar också.
Läs mer: Peter Eriksson om Facebook och Googles dominans: Vi riskerar bli maktlösa
I sin hyllade bok framför Jonathan Taplin kritik som delvis har att göra med hans egen yrkesbana. Google, Facebook och Amazon har enligt honom byggt upp sina hisnande vinstmarginaler genom att urholka ersättningen till musiker, författare, journalister och andra yrkeskategorier verksamma inom kreativa näringar.
Han nämner att Youtube står för en stor del av den digitala musikkonsumtionen men en betydligt mindre andel av ersättningen. Amazon slopar lokal moms på sina försäljningar i USA för att kunna pressa priserna.
Både Google och Facebook skyddar sig från utgivaransvar genom att stödja sig på ”safe harbor”-regleringen som uppstod under 1990-talet. Under den kan techbolagen hävda att de bara vidarebefordrar information och därför inte bär något ansvar för materialet – trots att Youtube till exempel filtrerar bort pornografiskt material med hjälp av en algoritm.
”Allt annat lika kommer Google att finnas kvar om 20 år fast i mycket större form. Artificiell intelligens har precis börjat utvecklas. Men de som sitter på datan är Google och Facebook. De sitter också på pengarna för att anställa de bästa forskarna. Och de vill såklart jobba där – vem annars sitter på data om två miljarder människor?”
Varje monopol som har uppstått har till slut reglerats på något sätt. Kan vi vara säkra att det kommer ske i dag?
”Nej, det kan vi inte. De här företagen kommer att säga att konkurrensregleringen stävjar innovation. Men jag kan lägga fram ganska övertygande argument som hävdar att Silicon Valley inte skulle finnas om det inte var för just den här regleringen.”
Jonathan Taplin går svepande igenom Silicon Valleys historia ur ett konkurrensperspektiv.
Teknikmonopolen har inte bara avlöst varandra i det amerikanska näringslivet, enligt honom. Deras upplösning har också fört näringslivet framåt.
I mitten av 1950-talet tvingades AT&T ägda Bell Labs – som satt på patent som rörde transistorn, laser, solenergi och mycket annat – licensera ut sin teknik kostnadsfritt till andra bolag. I vågen av uppstickare som sköljde fram utmärkte sig företag som Texas Instruments, Intel och Motorola.
Drygt 20 år senare, i slutet på 1960-talet, hette marknadsledaren IBM. Efter en 13 år lång rättsprocess tvingade den amerikanska staten it-jätten att stycka upp hårdvara och mjukvara i två separata företag. I början av 1980-talet fick två okända programmerare i Seattle i uppdrag att utveckla mjukvaran. Deras namn? Bill Gates och Paul Allen, grundarna av Microsoft.
”Att AT&T inte förutsåg att värdet låg i mjukvaran är en annan sak”, säger Jonathan Taplin.
Läs mer: De ska motverka app-beroende: ”Dags för ett nytt perspektiv”
Så småningom var det Microsofts tur att regleras.
Kring millennieskiftet förlikades bolaget med den amerikanska staten gällande operativsystemet Windows hopslagning med webbläsaren Internet Explorer, vilket ansågs hämma konkurrensen från till exempel Netscape. Rättsfallet banade väg för Google, vars Chrome blivit världens största browser.
I dag, nästan tjugo år senare, är det Googles tur att reda ut ett och annat med myndigheterna, säger Jonathan Taplin.
”Huruvida Google regleras är ett politiskt beslut snarare än ett ekonomiskt beslut. Det har delvis att göra med vår sittande president, som är ganska marknadsliberal. Om (senatorn, red:s anm.) Elizabeth Warren var president skulle det se annorlunda ut.”
Hur skiljer sig dagens läge mot tidigare konkurrensdomar?
”AT&T brukade hävda att de hade ett ’naturligt’ monopol i telekombranschen. Varför skulle du vilja ha ytterligare en koppartråd in i ditt hem? Varför vill man ha ytterligare en järnväg mellan Cleveland och Chicago? Man skulle kunna hävda att Google också har ett naturligt monopol. Ingen har ju riktigt utmanat dem med en riskkapitalfinansierad sökmotor på 20 år.”
Tror du att tidigare scenarier kommer att återupprepas?
”Den enklaste parallellen är väl till Facebook. Om man sa till dem att de var tvungna att sälja Instagram och Whatsapp skulle man sen ha tre stora sociala nätverk med omkring 1 miljard användare styck. Då kanske en av dem skulle profilera sig som den som inte riktade annonser lika aggressivt mot sina användare.
”EU blev helt blåsta av Facebook när de köpte Whatsapp. Facebook bedyrade att de inte skulle koppla ihop sin infrastruktur med Whatsapps. Men de hade redan planerat att göra det. Så snart affären var klar slog de ihop databaserna.”
Övertrampet kostade Facebook cirka 1 miljard kronor i böter från EU-kommissionen tidigare år. Det är EU, med den danska konkurrenskommissionären Margrethe Vestager, som leder vägen när det gäller regleringen av vår tids stora techbolag, enligt Jonathan Taplin.
I USA tror Jonathan Taplin att en lag om högre transparens kring vilka som betalar för annonserna på plattformarna inte är långt bort.
”Vi som tillhör motståndarna i USA ser till Europa som en vägledare. Det EU gör inspirerar oss.”
