Vad har aluminium, kaffe, frusen apelsinjuice och bitcoin gemensamt? De är alla handelsvaror, eller commodities som det heter på engelska. Varorna är i princip likvärdiga och produceras för en världsmarknad där kostnaderna är lägst.
Ingen ger sig in på marknaden för frusen apelsinjuice i tron att man ska få ut hisnande vinstmarginaler. I dag gäller samma sak på bitcoin-marknaden, något som gänget bakom konkursdrabbade KNC Miner fick lära sig den hårda vägen.
Den virtuella valutan bitcoin är ju en närmast perfekt commodity
Den virtuella valutan bitcoin är ju en närmast perfekt commodity. En bitcoin producerad i Sverige har exakt samma värde som en bitcoin producerad i Kina – och det är i princip gratis att transportera den.
Men detta enkla faktum tycks ha undgått Creandum, Accel och de andra namnkunniga investerare som pumpat in över 250 miljoner kronor i det numera konkursdrabbade bitcoinbolaget KNC Miner.
Di Digital har sedan i fredags rapporterat om konkursen och dess efterverkningar för verksamheten, det vill säga ”bitcoingruvan” i Boden. Det är givetvis lätt att vara efterklok. Men storyn bakom KNC präglas ändå av en frapperande mängd överoptimistisk aningslöshet.
Under tisdagen kunde min kollega Daniel Goldberg avslöja detaljerna i det prospekt – ett dokument med filnamnet “Project Klondike” – som skickades ut sommaren 2014. Där läggs mycket fokus på bolagets utveckling av nya, snabbare chip för bitcoinbrytning samt den då nyinvigda bitcoingruvan i Boden. KNC påstås “för närvarande ha marknadens bästa och mest kostnadseffektiva mining-produkt”.
Sam Cole liknar en bonde som skyller den dåliga skörden på väder och vind
Det kan givetvis stämma på kort sikt. Men på en commodity-marknad spelar det ingen roll på lite längre sikt. Tekniken kopieras snabbt av konkurrenter. Inom några år, eller kanske redan inom några månader, reduceras allt till utgifter för el, arbetskraft, underhåll samt världsmarknadspriset för bitcoin.
KNC Miners grundare Sam Cole gav nyligen, i en intervju med Di Digital, två huvudsakliga förklaringar till den plötsliga kollapsen: den nära förestående bitcoin-halveringen, som enkelt uttryckt gör det svårare att producera bitcoin, samt ökad konkurrens från bitcoingrävare i Kina.
Läs mer: KNC Miner-grundaren: ”Kina har fördelar som vi inte känner till”
I detta ögonblick liknar Sam Cole en bonde som står framför sina tio splitternya skördetröskor och skyller den dåliga skörden på väder och vind.
Bitcoinhalveringen var en känd faktor. Priset på el, konkurrens från andra länder, allt det där är sådant bönder måste ta hänsyn till när de odlar och skördar sin grödor. Riskkapitalbolagen Creandum och Accel kunde lika gärna investerat i ett kaffeplantage.
Läs mer: KNC Miner frias i tingsrätten
Svenska KNC Miner var tidigt ute med att bygga kretskort särskilt anpassade för bitcoinbrytning. Och under en kortare tid kunde man därmed bryta, och hjälpa andra att bryta, den virtuella valutan till en kostnad som vida understeg värdet på bitcoin. Detta tycks ha skapat en virtuell guldrush driven av girighet.
– Det var girighet som drev Gustavo Fernandez från Argentina att beställa KNC:s maskiner och sedan resa till Sverige och stämma bolaget när investeringen inte bar frukt.
– Det var girighet som fick investmentbanken GP Bullhound (som även var delägare i KNC Miner) att, för ett knappt år sedan, lyfta fram KNC som ett av Sveriges tio mest lovande tech- och startupbolag, med potential att nå en värdering på över en miljard dollar.
– Det var hoppet om en jackpot som fick Avito-miljardärerna att slunga in 5 Mkr i KNC:s virtuella roulettehjul.
Till skillnad från Creandum har Avitos två grundare råd att vara ärliga om sin beslutsprocess.
”Vi gjorde det på ren chansning (…) Vi hade inte koll på produkten och marknaden. Vi satte oss aldrig in i det där”, sa Avito-grundaren Jonas Nordlander till Di Digital i måndags.
Läs mer: KNC-ägaren: ”Vi hade inte koll på produkten”
Kanske är chansningen begriplig. Bitcoin var hett och KNC kunde ha snavat över en ny och egen affärsidé, med vilken de kunde särskilja sig från andra. Samtidigt är det inte så de drivande investerarna tycks ha resonerat.
Istället storsatsade man på ren produktion i ”bitcoingruvor” i norr.
Nu har kineserna tagit över, om man får tro KNC:s vd Sam Cole. De har tydligen billigare insatsvaror i form av arbetskraft, energi och anpassad teknik. Och få kan väl vara överraskade av det? Kina är ju världens teknikfabrik. De producerar allt från Iphones till airboards. Dessutom är de tokiga i bitcoin.
Det är frestande att säga att det bara var en tidsfråga innan Kina skulle ta över denna commodity-marknad. Men vem vet? Norrland har ju visat sig konkurrenskraftigt på den internationella marknaden för serverhallar. Och även KNC:s kan ju producera sina bitcoindatorer i lågkostnadsländer.
En sak är dock säker: Det var bara en tidsfråga innan vinstmarginalerna för bitcoinbrytning kollapsade till samma nivåer som för kaffe och frusen apelsinjuice. Och på denna internationella teknikmarknad borde man anat att det skulle gå hyfsat fort, om man säger så.
