Annons

Naiva politiker göder techbolagen – sätt stopp för cirkusen

Naiva politiker har blivit en viktig del av tech-bolagens affärsmodeller. Samtidigt som många svenska kommuner står inför skattehöjningar bjuds Silicon Valley-företag i praktiken på generösa subventioner, skriver Di:s Andreas Cervenka.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Det kostar numera pengar att tigga. I Eskilstuna måste den som vill nyttja det offentliga rummet för så kallad ”passiv pengainsamling” hosta upp 250 kronor för ett tillstånd enligt regler som började gälla den 1 augusti. Flera andra städer överväger att följa efter. 

Men så brukar det ju också heta att det är dyrt att vara fattig. Mycket riktigt råder betydligt snällare regler för riskkapitalfinansierade företag som vill använda samma gator och torg för sin intäktsgenererande verksamhet. Inga regler alls, om vi ska vara noga. 

Vi pratar förstås om scooter-bolagen. 

Häromveckan kunde Di Digital berätta att Stockholm får sin sjunde (!) el-scooteraktör när Aimo tar upp kampen med bolag som Voi, Lime, Tier, Circ, Ayo och Moow. Men Aimo-anställda som begav sig till Rålambshovsparken för att motta stockholmarnas jubel efter beskedet blev nog besvikna. Detta nya inslag i gatumiljön älskas ju inte reservationslöst av alla, för att uttrycka sig diplomatiskt. 

Läs mer: Bildelningsbolaget Aimo lanserar egen elscooter 

Att komma med synpunkter är dock behäftat med viss risk. I Sveriges Radios ”Gomorron Världen” jämförde SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahl kritikerna med karaktären ”Krösa-Maja” i Astrid Lindgrens sagor om Emil. En jämförelse som för tankarna till en lätt inskränkt bakåtsträvare som räds förändring i alla dess former. 

En pr-konsult betald av scooter-lobbyn kunde inte ha formulerat det bättre. Det är ju precis där Silicon Valley vill ha diskussionen: ”Är du emot oss har du inget förstått!”. 

Resonemanget är förstås nonsens, åtminstone för alla som tror på marknadsekonomi och fri konkurrens. 

Genom att gömma sig bakom buzzwords som ”mikro-mobilitet” eller ”friflytande mobilitetstjänster” har Silicon Valley-bolag lyckats dupera makthavare runt om i världen. Det är en typ av hittepå-uttryck som lämpar sig perfekt för till exempel ministrar att droppa för att visa att de ”fattar grejen”. 

Resultatet är att vissa företag tilldelats en alldeles egen snabbfil förbi lagar, regler och byråkrati. I våras ingick Stockholm stad en avsiktsförklaring med el-scooterföretagen. Det är ett juridiskt icke-bindande eller förpliktigande dokument där bolagen lovar att försöka se till att deras produkter inte buskörs eller skräpar ned. Några formella möjligheter att bestraffa bolagen finns inte. Framför allt saknas en viktig paragraf, nämligen den som stipulerar hur många miljoner företagen ska betala till Stockholm stad varje år i utbyte mot att de får använda offentlig mark för att bygga varumärke och pumpa upp bolagsvärderingar. 

Den som exempelvis vill ställa upp en foodtruck i Stockholm måste ansöka om parkeringstillstånd till en kostnad av 30.000 kronor om året. Men när Silicon Valley-baserade Lime, som tagit in över 7 miljarder kronor i riskkapital och värderas till 23 miljarder kronor intar Stockholm kostar det inte en krona. Alla bolag som vill pröva lyckan är välkomna. 

Den elake skulle säga att korvstånd och matbilar har betydligt högre utsikter att nå lönsamhet, åtminstone att döma av en del siffror som läckt ut om scooterbolagen. Jätten Bird, som dock inte är verksam i Stockholm, förlorade en miljard kronor på 145 miljoner i omsättning första kvartalet enligt sajten The Information. Bolaget har redan bränt 6 miljarder kronor och söker nu nya pengar. Svenska Voi har uppgett för Di att företaget är lönsamt på flera marknader men har inte offentliggjort några siffror. Samtidigt uppges bolaget vilja ta en miljard i nytt kapital. Klart är att det inte saknas resurser att betala eventuella licensavgifter. 

Att kommuner inte är främmande för att ta betalt för de tillgångar som ägs gemensamt visas av de priser som tagits ut för byggrätter på kommunal mark, i Stockholm upp till 40.000 per kvadratmeter. Behovet av nya billiga bostäder får ändå anses snäppet mer skriande än av sparkcyklar i grälla färger.  

Orsaken till laglösheten kring scootrarna i Sverige ligger just i lagstiftningen. Där jämställs nämligen kommersiella scootrar med cyklar ägda av privatpersoner. Att det är snurrigt säger sig självt. I praktiken tillåts scooterbolagen använda trottoarerna som en kombination av gratis butiks-, produktions- och lagerlokaler. Slut ögonen en sekund och föreställ er att samma möjlighet skulle erbjudas Stockholms övriga näringsidkare. Byggmaterial i var och varannat gathörn. Kungsträdgården omvandlat till showroom. Kunde bli lite stökigt om man så säger. Samtidigt som dessa gratisluncher portioneras ut går svenska kommuners ekonomi en tuff framtid till mötes, enligt organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL som spår en våg av skattehöjningar. 

Motargumentet är att scooterbolagen, liksom företag som Uber och Lyft, erbjuder städer ett miljövänligt alternativ till att åka bil. Det återstår att bevisa. Erfarenheterna hittills tyder snarare på motsatsen. Desto större skäl att sätta stopp för cirkusen. Bollen, eller snarare sparkcykeln, ligger som i så många andra frågor hos regeringen. Ännu syns inga tecken på handlingsvilja. Under tiden försöker förstås bolag som Voi maximera värdet av denna vidöppna lucka i lagen. För varför skulle de tacka nej till allmosor från skattebetalarna? De behöver ju inte ens tigga. 

Läs mer: Voi gasar – vill ta in en miljard 

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer