”Nu är det upp till er, EU-parlamentariker, att säkra våra rättigheter så att vi kan fortsätta skapa”, skriver 118 kompositörer och låtskrivare på DI Digital.
Säg ordet kompositör och du kanske får känslan av en ensam man eller kvinna som sitter på ett dragigt rum och i stor vånda skapar i skenet av ett fladdrande stearinljus. Det låter ju skyddsvärt, eller hur? Givetvis skall denne få betalt för sin vånda. Det har jag inte heller något problem med. Jag vill dock gärna att även programmerare och internetentreprenörer skall kunna fortsätta skapa samtidigt.
Det som veckans omröstning om artikel 11 och artikel 13 handlar om är ett utökat ansvar för mellanhänder att tillse att inget upphovsrättsligt skyddat material sprids via dess tjänster. Ett exempel på en plattform som enligt artikelförfattarna särskilt skor sig på kompositörernas verk är Youtube. Det är dock en plattform vars verksamhet inte särskilt behöver ändras, ens med förslaget. Youtube arbetar nämligen sedan lång tid med Content ID som är ett filter för att identifiera upphovsrättsskyddat material. Youtubers har länge fått dras med att deras klipp stoppas redan på uppladdning för att de innehåller upphovsrättsligt skyddat material. Detta trots att det kan finnas rimlig anledning att tillåta uppladdningen – exempelvis för att den är helt legitim och laglig. All användning av upphovsrättsligt material förtjänar nämligen inte skydd. All användning skall inte heller upphovsmän eller upphovsrättsinnehavare få ersättning för. Vad som är tillåtet varierar från land till land.
Det ursprungliga syftet med upphovsrätten är att stimulera skapandet av nya verk. Det är inte att varje användning av ett verk skall innebära ersättning till gamla eller döda upphovsmän – skyddet gäller ju till 70 år efter upphovsmannens dödsår. Upphovsrättslobbyisterna har under flera år synnerligen framgångsrikt argumenterat för att det finns ett ”värderingshål” mellan upphovsmän och internetentreprenörer. De senare skall på något sätt sko sig på upphovsmännen. Man kan tycka vad man vill om värderingshålets existens eller brist på detsamma, men även om man skulle köpa det argumentet är värderingshålet ett rimligt pris att betala för att nya upphovsmän, vare sig de är internetentreprenörer eller låtskrivare, skall kunna skapa verk utan att behöva be gamla upphovsmän om lov.
Det föreslagna alternativet med innehållsfiltrering innebär dels försämrad konkurrenskraft, dels risk för ändamålsglidning. Man skall inte överdriva riskerna för censur i det här läget, men principiellt är det alltid tveksamt med centrala filter då de lätt kan användas för nya ändamål vid en förändrad politisk verklighet. Det som tidigare gällt är att upphovsrättsinnehavaren själv behöver leta upp intrång i dennes ensamrätter och begära ersättning för dem. Det liggande förslaget innebär att plattformarna själva skall ansvara för detta. Det i sig minskar möjligheten till nytt skapande. Orsaken är att plattformarna, för att tillgodose sin tillsynsplikt, kommer bygga algoritmer som automatiskt granskar allt innehåll som laddas upp. Det kommer inte vara möjligt att bygga automation rörande vilka verk som får citeras eller användas av andra skäl. Det kräver en bedömning som dagens generation av maskinlärande inte är mäktig. Det är då sannolikt att alla tveksamma uppladdningar nekas. Nya verk kan då förvisso skapas, men spridningen blir väsentligt svårare än i dag. Det sagda innebär även att det blir väsentligt svårare för öppen och fri programvara, då denna i normalfallet saknar resurser till förhandskontroll.
Det som EU:s nya initiativ leder till är därför en fortsatt balkanisering av internet. Vi har redan sett det med GDPR. Balkaniseringen blir nu ännu starkare med upphovsrättsreformen som ytterligare riskera minska konkurrenskraften för europeiska internetentreprenörer som vill skapa nya tjänster. De nationella regleringarna av internet blir fler och fler. Vi är långt från den frizon av oreglerat internet som skapade fantastiska tjänster och en ny era. Istället ser vi en framtid av öar av nationella ”Internets” som kommer fungera på olika sätt.
Upphovsrätten har alltid varit en balansakt. Olika intressen skall noga vägas mot varandra. Just nu håller vägen kraftigt på att lutas till förmån för låtskrivarna, på ett sätt som riskerar möjligheterna till fria innovationer på internet. Nästa stora plattform kommer knappast vara europeisk.
Låt mig avsluta med att citera de 118 låtskrivarna om den del av deras artikel som jag håller med om:
Nu är det upp till er, EU-parlamentariker, att säkra våra rättigheter så att vi kan fortsätta skapa!
Mikael Pawlo
Vd, Red Flag
Detta är en replik. Läs de tidigare inläggen:
118 kompositörer och låtskrivare: ”EU, skydda våra rättigheter nu!”
Max Andersson (MP): “Censurmaskinen” är inte svaret på svenska artisters problem
Vill du också skriva? Hör av dig till digital@di.se
