Föreställ dig att vi kunde börja om och utforma stadstrafiken från grunden. Hur skulle den se ut? Sannolikt inte som i dag.
För det första skulle man inte skapa ett system där det vanligaste sättet att resa kostar hundratusentals kronor och står still 96 procent av tiden. Våra bilar används i genomsnitt bara under 4 procent av dagen och hör samtidigt till det dyraste ett hushåll äger. Men resursslöseriet stannar inte där. Människor tillbringar timmar i bilköer, varje vecka. Den trafikstockning som orsakas av att så många väljer att resa i egen bil uppskattas kosta Europa 950 miljarder kronor i utebliven produktivitet.
Den goda nyheten är att det finns ett alternativ till en värld som ser ut som en parkeringsplats och som rör sig i snigelfart. Ny teknik – från smarta telefoner till självkörande bilar – ger oss nu möjligheten att vända framtidens stadstrafik i en mer hållbar riktning. Vi behöver inte börja om från början - vi behöver bara använda våra resurser smartare.
Genom att styra mot en värld där varje resa delas underlättas vår väg mot mer hållbara städer. På många platser är kollektivtrafiken ett mycket effektivt sätt att förflytta miljontals människor genom staden, men traditionell kollektivtrafik kommer aldrig att kunna byggas ut till hushållen i städers utkanter - det är anledningen till att andelen som väljer att resa med privatägd bil är fortsatt hög. I till exempel Berlin, med ett mycket utbrett kollektivtrafiknät, föredrar 45 procent av invånarna fortfarande att resa med egen bil, jämfört med de 22 procent som föredrar att resa kollektivt.
Genom att hämta upp passagerare där de kliver av tunnelbanan blir samåkning ett komplement till kollektivtrafiknätet utan extra kostnad för skattebetalarna. Vi ser hur människor använder Uber för att resa den första sträckan till jobbet och den sista sträckan hem, i hela världen. I Londons ytterområden avslutas till exempel nära 30 procent av resorna med Uber inom 200 meter från en tunnelbane- eller busstation.
Att få fler människor att resa i färre bilar är en beprövad idé, de första initiativen startade redan under 1960- och 1970-talen, men smarta telefoner som nu finns i allas ficka är vad som gett konceptet ny fart och det möjliggör för samåkning och bildelning att fungera i stor skala för första gången sedan idén föddes.
Appar som Uber kan matcha människor som ska resa åt samma håll i realtid så att resenärerna kan dela både resa och kostnad. Modellen har visat sig vara ett effektivt sätt att kapa köer och minska utsläpp. Under 2016 års första sju månader bidrog uberPOOL till utsläppsminskningar på 55.000 ton, och mer än 23 miljoner ton bränsle kunde sparas in.
På lång sikt handlar det om att erbjuda relevanta alternativ till att äga en egen bil. När det kostar mindre och är enklare att samåka än att leta efter nycklar, vägbeskrivning, bil och parkeringsplats - varför då äga en bil överhuvudtaget?
Självkörande bilar kommer att snabba på städers resa mot en framtid där det finns mer plats för parker, skolor och bostäder, och mindre för bilköer. En OECD-studie har till exempel visat att självkörande bilar skulle kunna minska antalet bilar med 90 procent eller mer. Självkörande bilar skulle också kunna leda till dramatiska förbättringar av trafiksäkerheten. Mer än 1,3 miljoner människor dör i bilolyckor varje år, till stor del på grund av den mänskliga faktorn. Det här är tragisk statistik som tekniken kan förändra.
En bättre framtid är inom räckhåll. Vi har tekniken. Nu behöver vi bara smarta regelverk för att låta den nå sin fulla potential. Dagens omoderna regler och lagar bidrar aktivt till att förhindra samåkning och bildelning, i flera länder. En stad som omfamnar olika samåkningsmodeller blir en stad med där människor spenderar mindre tid i bilköer och på att leta efter parkeringsplatser; en stad där människor använder mindre av sin inkomst till sin bil och till pendling; en stad som lever och andas bättre.
Travis Kalanick, grundare och vd Uber
KONTAKTA DEBATTREDAKTIONEN
debatt@di.se
