Om något blir hajpat måste det förr eller senare tas ned på jorden igen. Så lyder både medielogiken och människors generella beteende.
Därför var det inte oväntat att Dagens Nyheter gav utrymme åt konspiratoriska och alarmistiska resonemang om allt ifrån dataspels-lobbying till skärmtidsförbud när sommarens Pokémon Go-hajp skulle bemötas. Detta via författaren Katarina Bjärvalls debattinlägg. Hon är en person som sedan länge profilerat sig med budskap kring överkonsumtion och hur ny teknik är ett problem som måste stävjas.
Och som väntat verkar det bara finnas ett enda giltigt svar på alla typer av problem som går att koppla till någon form av teknologisk landvinning: Ut och lek! Hur Katarina Bjärvall lyckas få den uppmaningen att även gälla Pokémon Go är en gåta. Men det viktiga är tydligen att föräldrar ska skuldbeläggas för att deras barn aktiveras via mobilskärmar. (Debatten om skärmtid är intressant i sig och förtjänar en egen fördjupning som forskaren Elza Dunkels bemöter förtjänstfullt här.)
Just Pokémon Go har ju hyllats världen över för att det aktiverar dess användare och får dem att både röra sig utomhus samt ta kontakt med andra. Något som fått människor som normalt sett har svårt för socialt umgänge att våga knyta kontakter och interagera med sin omgivning.
Att forskare yttrar en åsikt är inte samma sak som att något är vetenskapligt bevisat, däremot går det förstås att formulera slagkraftiga budskap som fångar upp tidens anda och kan hjälpa till att sälja böcker, föreläsningar och debattartiklar.
Det måste bli ett slut på ogrundade åsikter gömda bakom en vetenskaplig aura.
Ett annat aktuellt exempel är samma tidnings avslöjande om författarna (och föreläsarna) som skrivit om hittepå-fenomenet ”applicerad kvantfysik”, något som helt saknar stöd i vetenskapen men som går att bygga en hel föreläsningskarriär på.
I den här tidigare artikeln sätter för övrigt Andreas Ekström ord på moralpaniken som kommer i vågor och alltid följer med så fort ett nytt fenomen dyker upp i en ungdomsgeneration. Jazz, popmusik, videovåld, dataspel, hårdrock, sociala medier. Allt har bemötts av ”Hopp och lek ute”-argumentet, som en härlig one-size-fits-all-lösning på allt som är dåligt i samhället. Visst är det skönt när det är så enkelt?
Självklart kan alla mänskliga aktiviteter vara skadliga om de utförs på fel sätt eller om den som utför dem får en negativ upplevelse. Man måste inte ha forskat om något för att få ha en åsikt, men det måste bli ett slut på ogrundade åsikter gömda bakom en vetenskaplig aura.
Har vi inte kommit längre än så?
Detta är ett blogginlägg av Fredrik Wass. Följ honom här!
