En nation som alltid präglats av individens frihet med en ständig misstänksamhet mot staten och dess institutioner har till slut sagt sitt, i frustration över att inte längre vara det landet en gång var. I valresultatet finns ett högt ljudande vrål från väljare som inte längre befinner sig i toppen av näringskedjan. Den vite mannens allt mer försvagade position som alltings norm och centrum bildar en perfekt storm av aggression och frustration. Det tillsammans med det strukturella hatet mot kvinnor generellt, kvinnor med makt specifikt och kvinnor med makt från det politiska etablissemanget, ska adderas till analysen. Dessutom med en irritation över Hillary Clintons förflutna.
När valresultatet var klart blev en amerikansk väljare med latino-ursprung intervjuad i P1. Hon sa att "det viktiga är att inte Hillary Clinton vann”. I nästa svar sa hon "Det viktiga var att vi visade att inte etablissemanget eller medierna bestämmer hur vi, det amerikanska folket, ska rösta”. Hon reflekterade inte över Trumps åsikter, hans hat mot "hispanics" eller andra ideologi-baserade aspekter av hans politik. Det är talande för den anti-etablissemangsvåg som sveper över även Europa och Sverige. Även en majoritet av vita kvinnor röstade på Trump, men merparten av de unga väljarna valde Hillary Clinton. Den gamla strukturen mot den nya. Det slutna mot det öppna. Den gamla massmediesamhället mot det nya nätverkssamhället, med risk för att låta som en floskelmaskin.
Läs mer: Så styr Facebook den svenska samhällsutvecklingen
På samma sätt som med Trump i USA har traditionella medier i Sverige spelat, och fortsätter spela, en viktig roll i att vrida agendan åt ett håll som gynnar högljudda, ofta ljugande och populistiska aktörer. Enligt rådande medieekonomi tjänar medierna kort sagt mer pengar på att uppmärksamma dessa klickmagneter än att publicera fördjupade politiska analyser. Detsamma gäller Facebook, Google och de andra it-jättarna.
Algoritmerna i de sociala medierna premierar engagemang och starka känslor, snarare än torr och saklig analys. Utspel före insikt. Bradley-effekten har gjort att opinionsföretagens prognoser blivit missvisande och både medias och allmänhetens bild av opinionen och väljarnas fokus har snedvridits.
Det behövs inga filterbubblor och ”alternativa medier" för att en högerpopulist ska nå ut. Traditionella och sociala medier förmedlar deras utspel, åsikter och kampanjer minst lika bra. I det hänseendet fungerar mänskliga redaktörer och algoritmer på ett liknande sätt. De uppmärksammar det som väcker starka reaktioner. Det är både presidentvalet och den svenska politiska scenen ett exempel på. Samtidigt som de sociala medierna fungerar som starka mobiliseringsverktyg och ekokammare i sitt eget spår, utan traditionella mediernas hjälp.
Efter gårdagens valresultat finns det anledning till både självkritik för svenska medier och politiker samt en tydlig plan för hur valet 2018 inte ska gå i Trumps fotspår. Techvärlden står också inför ett lite av ett vägval. Ska innovation och digitalisering fortsätta utmana rådande strukturer och samhällsbärande institutioner finns risk att dess företrädare går både Donald Trumps och de svenska rasisternas väljare till mötes. Samtidigt har också många av vår tids utmaningar och hot sin lösning i just techvärlden. Det går lätt att tänka sig ett nytt segment bland techbolagen – demtech*, med lösningar som verkar för en framtid som inte präglas av ett mer slutet, rasistiskt och exkluderande svenskt samhälle.
* I skrivande stund finns bland annat ett ett svenskt brandtätningsföretag, ett amerikanskt svetsföretag och ett dansk forskningsprojekt som alla heter Demtech.
Detta är ett blogginlägg av Fredrik Wass. Följ honom här.
