Annons

Hur Aftonbladet Chat ledde Sverige ut på nätet

Foto: Skärmdumpar Aftonbladet
“Vi provade allting de där åren." För Aftonbladet präglades decenniet mellan 1995 och 2005 av nyfikenhet och experimenterande på internet, och en viktig del var den öppna chatten. I veckans upplaga av #tbt berättar Di Digital om hur nätets vilda västern fick en ny generation att upptäcka Aftonbladet – och internet.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Ett av mina tidigaste minnen från internet utspelar sig på Aftonbladet Chat under 2000-talets första eller andra år. Jag sitter vid datorn på biblioteket vid Medborgarplatsen, den man loggar in på med hjälp av bibliotekskortets nummer som jag fortfarande minns, med Internet Explorer framför mig. Jag ska logga in på chatten och måste ha ett användarnamn. Sexy, tycks alla heta, och jag vill inte vara sämre. Sedan är jag ju en kille, guy på engelska, och född -89. Det blir bra, tänker jag.

Och så loggar jag in på Aftonbladet Chat med mitt nyfunna chattnick, lyckligt ovetande om att jag stavat fel på “guy”. Jag fick många förslag som jag var för ung för att helt förstå, men tillräckligt gammal för att veta att jag borde tacka nej till.

Jag var inte ensam om att hänga på Aftonbladet Chat. Gör en sökning på Twitter, och du kommer hitta hundratals nostalgiska tweets om hur det var att tassa runt där under nätets tidiga dagar.

“Aftonbladet.se var svenska folkets väg ut på internet.” Så minns Marianne Schvarcz, pensionerad redaktionell utvecklingschef på Aftonbladet, en av de prismotiveringar som tidningen tilldelades under hennes tid där. En viktig fil i den vägen var tidningens öppna chat. Och visst, när man pratar med gamla Aftonbladet-journalister om chatten återkommer problemet med äldre män som sökte yngre barn. Men inte bara.

“Man kan säkert hitta hundratals som träffats via chatten och sedan gift sig, och jag vet flera kompisgäng som fortfarande umgås efter att ha träffats där”, minns Marianne Schvarcz.

“Jag har fått kort på bebisar från folk som träffats där”, säger Kalle Jungkvist, pensionerad chefredaktör för det gamla bolaget Aftonbladet Nya Medier.

För att förstå chatten får vi föreställa oss det tidiga 00-talets internet. Facebook, Snapchat, Kik, Twitter, smarta telefoner och till och med MSN Messenger skulle inte dyka på flera år. Skunk var Sveriges största community men dryga halvmiljonen hängde hos konkurrenten Lunarstorm.se, och resten var på Playahead, ICQ och framåt 2003 på Myspace. Altavista hade just börjat få konkurrens från en ny söktjänst som hette Google. Och mitt i detta landskap av slutna sociala cirklar fanns Aftonbladets öppna chatt, ett nätets vilda västern där alla kunde logga in och prata om vad de ville.

Inställningen var från starten att går det att göra på nätet så testar vi.

Ingen kan helt säkert säga när chatten startades, men de jag pratar med gissar på 1995 eller -96. Då var internet fortfarande en obekant nyhet på många redaktioner. Marianne Schvarcz gick till sin dåvarande chef, sade att hon tyckte det verkade spännande och fick gå en kurs i HTML 1.0.

“Första gången vi livesände Rockbjörnen på nätet gick det inte att se inne på redaktionen, dels på grund av någon brandvägg och dels för att det bara gick att se via Internet Explorer och vi satt med Macar”, säger Marianne Schvarcz.

Vad var drivkraften bakom att ni startade sådant som Aftonbladet Chat?

“Vi provade allting de där åren. Inställningen var från starten att går det att göra på nätet så testar vi. Vi ville ha en chatt för att låta folk möta kändisar och experter, och så tänkte vi att man ju kunde låta folk prata med varandra också. Det blev väl mottaget, och då behöll vi det helt enkelt”, säger Marianne Schvarcz.

Hennes dåvarande chef hette Bosse Hedin. Han styrde Aftonbladet Nya Medier – avdelningen och senare bolaget som Aftonbladet startat för att satsa på webben – mellan 1994 och -96 för att sedan efterträdas av Otto Sjöberg och senare Kalle Jungkvist. Hedin minns det som att det började med tidningens kändischattar.

“Robyn var en av de första. Hon var ung då, 15-16 år gammal”, säger han.

“Eftersom det var i samma mjukvara som den öppna chatten så hade vi säkert även den uppe redan då. I början chattade kändisarna i samma flöde som den allmänna chatten, så vem som helst kunde gå in. Folk kunde skriva både oförskämdheter och åtalbarheter”, säger Marianne Schvarcz.

Hon minns en annan chatt med Mona Sahlin från 1995, då Sahlin kandiderade som S-partiledare.

“Jag vet inte hur mycket hon hann se, men jag såg saker som inte hade gått att publicera om man säger så.”

De första åren fick chatten mer eller mindre sköta sig själv. Men ju mer den växte, desto tyligare blev det att det krävdes begränsningar. Framåt -97 gick chatten över till andra generationens programvara, och då infördes en lista över ord och uttryck som automatiskt blockerades såväl som ett system med “chattvärdar”, chattare som valdes ut och fick mer befogenheter för att hålla ordning. Det minns Peter Sjövall, som då jobbade med Aftonbladets HTML-mallar och design.

“De flesta individer som bara skrek i största allmänhet hamnade nog snabbt i allas ignore-lista, och då satt de där och skrev dumma saker som ingen annan än de själva någonsin såg”, skriver han i ett mejl.

Systemet med chattvärdar byggde på att vissa av chattens återkommande användare tyckte om att engagera sig, och att de på Aftonbladet märkte att de hade omdöme. Tillsammans med Aftonbladets chatmaster, som under en period var Peter Sjövall, utarbetade de regler och strategi för hur chatten skulle funka. Ibland tog dessa chattvärdar sitt ansvar på lite väl stort allvar, minns Kalle Jungkvist.

“Vi kunde få klagomål på att de hade kastat ut folk för att de hade haft fel åsikter”, säger han.

“De började ofta driva egna linjer, kring till exempel vilka svordomar man fick säga. Om ett rum hade två chattvärdar kunde de bli osams och sådant”, kompletterar Marianne Schvarcz.

2002 kom en vändpunkt i Aftonbladets syn på att låta läsarna komma till tals, då tidningen fälldes för hets mot folkgrupp. I tidningens forum hade två inlägg som hyllade Hitlers försök att utrota judarna under andra världskriget publicerats, enligt en artikel i Resume. Forumet var förhandsmodererat, vilket innebär att utgivaren och inte kommentarsförfattaren själv juridiskt ansvarar för vad som står där.

Man förstod liksom att Fia, 13, i själva verket var Harald, 57

“Helt plötsligt exploderade forumet med tusentals inlägg. Då släppte vi av misstag igenom ett antal oneliners, och det ledde till att jag prövades och sedan fälldes. I domen slogs det fast att jag hade god vilja, men att om något publicerades där så publicerades det under mitt ansvar”, säger Kalle Jungkvist som då var chefredaktör för aftonbladet.se och Aftonbladet Nya Medier.

Forumet stängde, och domen inledde en tankeprocess på Aftonbladet som fem år senare skulle leda till att de även stängde chatten för gott. Man bedömde att det inte kändes som en del av tidningens kärnverksamhet, och ville inte fortsätta lägga pengar och tid på dess utveckling. Men äldre män som sökte unga barn var också en del av problemet.

“Vi hade ett chattrum som hette ‘Stallet’, där folk med hästintresse skulle få möjlighet att prata. Det var ju det första stället som blev nedlusat av pedofiler, så vi fick stänga det. Man kan skratta åt det, men också gråta. Man förstod liksom att Fia, 13, i själva verket var Harald, 57”, säger Marianne Schvarcz.

“Vi hade ju ingen koll, om man ska vara riktigt ärlig. Det hände saker där som man inte ville se. Mycket sex, och ganska grovt. Jag tror inte våra chefer riktigt visste vad som försiggick”, säger Bosse Hedin.

2007 stängde chatten för sommaren, och när hösten tog vid så öppnade den aldrig mer.

Total frihet ger i grunden bara ger styrka till mörka krafter.

“Skälet till det är att vi fått många abuseanmälningar av chatten och att allt fler användare istället väljer att gå över till andra former av community-tjänster på nätet”, löd texten som mötte den hugade surfaren. Kalle Jungkvist kände sig rent personligt obekväm med att stå för chatten. Men han och många andra pratar fortfarande gott om chatten – och tiden som födde den – när den kommer på tal.

“Många har sagt att det var på chatten som en helt ny ung generation fick en relation till Aftonbladet. Den var präglad av sin tids optimistiska syn på fria tankar och fritt utbyte”, säger Kalle Jungkvist och fortsätter:

“Det här med troll och näthat fanns ju redan då, men det har förstärkts. Problemet kvarstår, och i dag så tror jag total frihet i grunden bara ger styrka till mörka krafter. Om man inte lär sig hantera det.”

Det här är en artikel under vinjetten #tbt, där Di Digital uppmärksammar guldklimpar ur näthistorien. Läs också om massakern i Falador 2006, Sagan om de Bannlysta och Riktig kille.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer