Vår digitala konsumtion ökar hela tiden - från strömmande filmer i soffan till självkörande bilar, via intelligent produktion, digital hälsovård till sociala media – samhällets och våra samlade digitala tillgångar ökar dramatiskt. Det verkar inte finnas någon hejd för vår digitala aptit.
En av konsekvenserna är utbyggnaden av datorhallar - bland dessa Facebook i Luleå, Amazon i Mälardalen och nu senast Microsoft i Sandviken och Gävle. Google förbereder mark utanför Avesta i samma syfte.
Mindre känt, men minst lika viktigt är att bakom dessa internationella jättar finns en lång rad aktörer som levererar digital infrastruktur till hela vårt näringsliv och offentlig sektor - några internationella, men mestadels svenska, små och medelstora företag. De utgör ryggraden i vår pågående digitalisering.
Tyvärr bromsas denna utveckling av otydliga regelverk, onödig byråkrati och en alltför senkommen insikt att elnäten behöver byggas ut på strategiska platser. Sveriges rykte naggas i kanten.
Det vi upplever just nu kan liknas vid den utveckling som pappersindustrin gick igenom. Uddby kvarn, Sveriges första finpappersbruk, anlades 1621 och tillverkade skrivpapper, omslagspapper till artilleriets krutladdningar och papper till Europas första sedlar. Redan då bestämdes lokaliseringen av tillgången till pappersbrukens två viktigaste råvaror - textillump och kraft. Fram till mitten av 1800-talet låg därför de flesta pappersbruken vid vattendrag i södra Sverige, och speciella lumpsamlare var anställda av pappersbruken för att samla in den viktiga råvaran.
Denna fas i pappersbrukens utveckling skulle kunna liknas vid datacenterindustrin fram till millennieskiftet, där företagen byggt upp egna datorhallar 'hantverksmässigt', oftast i källaren eller närheten av företagens större kontor, nära den viktigaste råvaran – personalen.
År 1832 installerades Sveriges första pappersmaskin vid Klippans pappersbruk, vilket blev starten på en industrialiseringsvåg. Innovationer kom slag i slag, bland annat infördes massaved som insatsvara. 50 år senare har många pappersbruk stängts ned, men ett 40-tal nya massafabriker skapar nya arbeten och slutprodukten håller betydligt högre kvalitet.
I datacenterbranschen sker just nu något liknande – en spännande kombination av samtidig tillväxt, konsolidering och industrialisering. Och den viktigaste råvaran idag är elektricitet.
Så hur är det då med datorhallarnas elförbrukning?
I Sverige producerar vi ca 160 TWh elektricitet varje år. Av dessa nettoexporterar vi över 10 TWh – och hela datacenterindustrin i Sverige förbrukar uppskattningsvis 2,5 TWh, under 5% av industrins totala elförbrukning.
Detta inbegriper små och stora datorhallar, privata och offentliga - enbart statliga myndigheter har över 200 stycken i drift. Hela datacenterindustrin förbrukar ungefär lika mycket som Sveriges största enskilda pappersbruk. Pappersindustrins elbehov har dessutom minskat 5-6 TWh de senaste åren, och alltså frigjort kapacitet.
Sveriges problem - om man vill kalla det så - är att vi delvis sitter på lösningen som varje elintensiv industri söker - i princip fossilfri elproduktion. Ett datacenter i Sverige har ett koldioxidavtryck på under 10 gram koldiocid per kWh - i Tyskland närmare 500 gram, i USA 600 gram och i Asien 900 gram. Det som vi i Sverige tar för givet är alltså oerhört kostsamt att åstadkomma i andra länder. Därför ser vi nu också en tillströmning av utländska företag som vill bygga storskaliga, industriella datacenteranläggningar - ungefär som dåtidens första pappersmaskiner. Varje datacenter som byggs i Sverige istället för i någon av dessa geografier är en vinst för miljön.
Datorhallarna etablerar sig på platser där eltillgången är verifierad, så på kort sikt finns det definitivt ingen risk för elbrist. Däremot har vi en mycket specifik utmaning i det att Stockholm - som är hela Sveriges digitaliseringsmotor - har en begränsad effektsituation som gör att tillväxten hämmas.
Vår elproduktion - och våra elnät - är därför en extremt strategisk tillgång som måste utvecklas och förädlas. I framtidens samhälle blir även den digitala infrastrukturen och alla datorhallar en kritisk resurs för vår produktivitet och internationella konkurrenskraft.
Sverige har förutsättningarna för att bygga en framgångsrik och hållbar digital industri. I potten ligger arbetstillfällen, nya innovationer, exportintäkter och en infrastruktur i världsklass. Kloka investeringar i elnäten och framåtriktade förutsättningar kring regelverk och skatter är nödvändiga ingredienser för att bibehålla vår konkurrensförmåga.
En tydlig och sammanhållen nationell inriktning är nödvändig för att både små och stora aktörer ska våga kraftsamla och göra långsiktiga investeringar.
Tomas Sokolnicki, investeringsrådgivare, Business Sweden
Läs mer: Skattesmäll för svenska datahallar
Läs mer: Datacenter riskerar fly Sverige: ”Allvarlig signal”
