De svenska storbankerna hör till de minst omtyckta företagen i Sverige. Olika mätningar uppskattar att så få som en fjärdedel av de svenska konsumenterna har förtroende för bankerna.
Som ett alternativ till de traditionella bankerna har en myriad av fintechbolag växt fram. Både entreprenörer och riskkapitalbolag ser sin chans att locka till sig besvikna kunder med smidiga bank- och finanstjänster.
Det är förstås positivt. På en fungerande marknad leder hårdare konkurrens i regel till ökad kundnytta och billigare tjänster.
De nya aktörerna har lagt sig av bankirernas kritstreckskostymer och istället iklätt sig en digital skrud. Med ett modernt tilltal i påkostade tv-kampanjer och affischering i kollektivtrafiken riktar merparten av bolagen in sig på en yngre målgrupp.
Läs mer: Ilskan växer mot låneappens enorma reklamkampanj – anmälningarna haglar
Men nu riskerar fintechbolagen att gå samma väg till mötes som bankerna. Förtroende är en färskvara och det krävs inte mycket för att fläcka ned bilden av ”innovativa teknikbolag som står på kundernas sida”.
Nyligen kunde Di Digital rapportera om oheliga allianser mellan betalbolag som Klarna och svenska e-handelsföretag, där båda parter tjänat pengar på att fakturor inte betalas i tid.
Många av bolagen har fortfarande svårt att ge förtroendeingivande svar om sina affärsmodeller
Och i dag berättar vi om kreditbolaget Bynks mycket aggressiva och i vissa fall vilseledande reklamkampanjer, som fått både kunder och Konsumentverket att sätta ned foten.
Unga människor har ofta sämst kunskaper om privatekonomi och är mest lättpåverkade av samhällets konsumtionshets. På tvivelaktiga grunder uppmuntrar bolagen till en överkonsumtion av krediter, som i värsta fall kan sätta människor i en livslång skuldfälla.
Framväxten av bolag som vill kapitalisera på snabba krediter har dock inte skett över en natt. Redan 2017 gick Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen ut och kallade blancoutlåningen för ”motbjudande”.
Två år senare har många av bolagen fortfarande svårt att ge förtroendeingivande svar om sina affärsmodeller. För en utomstående betraktare är det svårt att dra några andra slutsatser än att vinsten på sista raden går före konsumenternas bästa.
Mediekoncernen Schibsted är storägare i både Bynk och lånesajten Lendo. När Di Digital tidigare i år ställde frågor om deras ansvar för den ökande skuldsättningen i samhället blev svaret svävande. De hävdade då att Lendo i regel hjälper konsumenter att få ned räntan på dyrare krediter och att det finns ”betydligt mer bekymmersamma” aktörer än Bynk på marknaden.
Den inställningen måste förändras om branschen ska överleva. Det går inte längre att skydda sig med att räntan trots allt är några procent bättre än hos konkurrenten, om man i sin reklam gör allt för att framställa produkten som en bekymmersfri lösning på allsköns problem.
De så kallade sms-lånen blev till slut kraftigt reglerade och nästintill förbjudna i Sverige. Nu måste de moderna kreditbolagen ställa sig frågan om de vill gå samma väg till mötes, eller bygga en verksamhet som kan vara livskraftig på längre sikt. För när konsumenterna och politikerna avgett sin slutgiltiga dom krävs det mer än en maxad reklambudget.
